Göteborgs Regnlinje : att ta tillvara på regnets upplevelsekvaliteter

Sammanfattning: Hur kan vi som landskapsarkitekter ta tillvara på regnets upplevelsekvaliteter i staden och hur kan en plats se ut som får folk att vilja gå ut när det regnar? I detta examensarbete tar vi utgång i Göteborgs Stads pågående jubileumsprojekt “Världens bästa stad när det regnar” som tagits fram inför stadens 400-årsjubileum. Syftet med arbetet är att problematisera hur regn hanteras i staden idag utifrån ett upplevelseperspektiv samt undersöka vad upplevelsen av regn innebär med målet att visa på hur regnets kvaliteter kan tas tillvara, med exemplifiering i Göteborg. Genom litteraturstudier har vi genomfört en omvärldsbevakning där vi lyfter diskursen kring upplevelsen av regn i staden, vilket leder fram till ett ifrågasättande om vi överhuvudtaget arbetar med denna aspekt idag. Detta följs av att vi själva tar oss ut i regnet och upplever det för att kunna besvara hur vi kan ta tillvara på dess kvaliteter. Med hjälp av vår analysmetod “Regnpromenaden” för sinnlig registrering i regn, insåg vi dels hur kontextbaserad upplevelsen av regn är, dels att det finns en brytpunkt när regnet blir allt för krävande för att dess kvaliteter ska kunna träda fram. Med utgång i dessa insikter såg vi ett behov av att skilja på vad som skapar en bra upplevelse av regn mellan den upplevelse som bygger på att vistas i regn och den som bygger på att vistas skyddad från regnet. Detta resonemang ligger till grund för våra slutsatser kring vad som skapar en “bra regnsituation” vilken vi definierar som en plats där regnet tillåts vara fysiskt frånvarande men fortfarande mentalt närvarande. Det vill säga, ett på något sätt skyddat läge som minskar kravet på individen samtidigt som regnets sinnliga upplevelsekvaliteter framhålls. Med denna definition som utgångspunkt gick vi vidare till vår förslagsdel i Göteborg för att visa på hur vi som landskapsarkitekter kan arbeta för att skapa en mer positiv upplevelse av att vistas i regn. Göteborgs Regnlinje, som är en parafras på spårvagnsnätets sekvens av väderskyddade lägen i staden, är en urban vandringsled och ett samspel som svarar mot två av Göteborgs Stads ambitioner - att bli en stad som erbjuder göteborgaren och besökaren platser i det offentliga rummet som lockar till utomhusvistelse även när det regnar samtidigt som ett urbant friluftsliv tillåts sippra in i stadskärnan genom vandringsleden. Regnlinjen bygger på fyra beståndsdelar som vi har valt att kalla att vistas i regn, att vänta i regn, länkande element samt orienterande element. Tillsammans bidrar dessa till att motverka den väderrelaterade segregation som regnet för med till det offentliga rummet vilket i kombination med vandringsleden även hjälper till att lyfta fram de blågröna stråk som staden vill stärka. Förslaget skapar på så vis en struktur i staden som möjliggör en bred användning för en bred målgrupp, som inte bara riktar sig mot en funktion eller en årstid. Vårt förslag är ett resultat av en process där frågor och undersökningar har ställt i relation till Göteborgs Stads projekt genom ett undersökande tillvägagångssätt där processen har sträckt sig från ett sökande och en inläsning till fältstudier för att landa i ett konkretiserande. Förslaget presenteras utifrån ett principiellt och visionärt perspektiv där fokus ligger på funktioner och idéer. Detta exemplifieras närmare genom tre platsnedslag för att visa på hur våra tankar kan landa i en kontext. Dessa platsnedslag kan även ses som en grund för vidare diskussion om hur vi kan och bör hantera våra befintliga och framtida publika miljöer för att motarbeta den väderrelaterade segregationen. Göteborg Regnlinje är med det sagt ett förslag där vi vill betona att vi inte tror att det finns något dåligt väder, bara dåligt planerade städer.