En enkätstudie om ADL-bedömningens betydelse för patientens uppfattningar om sin utförandekapacitet.
Sammanfattning: Abstrakt Bakgrund: Befolkningen i Sverige blir äldre vilket medför komplicerade åkommor, återinläggningar och ökat tryck på hälso- och sjukvården. Bristande uppfattningar om utförandekapacitet hos patienten bidrar till återinläggning. Genom att bedöma aktiviteter i dagliga livet (ADL) kan arbetsterapeuten kartlägga bristande aktivitetsområden hos individen. Syfte: Att undersöka patienters uppfattningar om sin utförandekapacitet och huruvida dessa påverkas av en ADL-bedömning eller ej. Metod: Prospektiv tvärsnittsstudie genom enkätundersökning. Ett instrument för att samla in uppskattad utförandekapacitet skapades, för att svara på syftet. 32 personer deltog i studien. Data från instrumentet sammanställdes samt analyserades i SPSS genom paried samples T-test. Resultat: Patienternas uppfattningar om sin utförandekapacitet samstämde vid första skattning till 21% med ADL-bedömningen. Patienternas skattning efter ADL-bedömning samstämde till 71%, en ökning på 238% med en trestjärnig signifikansnivå, p=0,0000 genom paried samples T-test. Slutsats: ADL-bedömning är grundläggande för att säkerställa att patienternas uppfattningar om sin utförandekapacitet samstämmer med hur aktuellt vårdtillfälle påverkat det tidigare aktivitetsutförandet. ADL-bedömning är en viktig del av vårdkedjan och arbetsterapeuten har ett unikt sätt att utreda patientens behov.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)