Utveckling av Miljöbyggnad - En analys av åtgärdsalternativ

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Avdelningen för Installations- och klimatiseringslära

Sammanfattning: Problemformulering: Vilka åtgärder kan vidtas för att bemöta de utvecklingsbehov Miljöbyggnad står inför gällande betygssystemets och ingående indikatorers utformning? Syfte: Syftet är att i första hand utvärdera betygssättningssystemet i Miljöbyggnad. I andra hand ska förbättrande åtgärder utarbetas och provas. Arbetet ska avse vara en del i underlaget inför utvecklingen av systemet. Slutsatser: Miljöbyggnad är i sin nuvarande utformning ett fungerande miljöcertifieringssystem. Trots det finns det utrymme för justeringar för att förbättra och utveckla systemet. Den aggregeringsmetod som används för betygssättning i gällande version har både för- och nackdelar. Det finns indikatorer vars betyg är svåra att påverka då de beror på byggnadens belägenhet. På grund av aggregeringsmetoden blir det nästan avgörande i de fall där högre byggnadsbetyg eftersträvas. Detta, tillsammans med de indikatorer som har svåruppnåeliga kriteriegränser, medför att aggregeringsmetoden kan upplevas som en hård betygssättningsmetod. I kontrast till detta är en fördel att inga indikatorer kan förbises, vilket kan göras med andra certifieringssystem. Det finns inga enkla lösningar för att hantera det genomslag enstaka indikatorer kan få på slutbetyget om man inte vill frångå principen att en GULD-klassad byggnad inte får ha BRONS-klassade indikatorer. Däremot kan man med små justeringar underlätta då indikatorer hamnar i konflikt med varandra. Bland annat kan ett oviktat poängsystem införas vilket möjliggör att gränser för byggnadsbetyg kan sättas manuellt. Att slå ihop vissa indikatorer under samma aspekt medför vissa effekter som kan ändra förutsättningarna i aggregeringen. Likaså kan man få motsvarande effekt genom att omgruppera områdena. Samtidigt fyller aspektnivån endast en begränsad funktion och kan övervägas att tas bort. Enskilda indikatorer har förbättringspotential då de antingen upplevs som för svåra att uppnå högre betyg på alternativt saknar tydlig motivering. Betygsoptimering, det vill säga att endast de indikatorbetyg som är nödvändiga för byggnadsbetyget höjs, är vanligt oavsett miljöcertifieringssystem, så även för de fastighetsägare som väljer att använda Miljöbyggnad. Dock bör det inte betraktas som något som måste motarbetas så länge kriteriegränserna är rimliga och ligger på en jämn nivå. Det förefaller naturligt att olika beställare/byggherrar väljer att fokusera mer på vissa aspekter än andra. Miljöbyggnad säkerställer dock att en viss grundnivå alltid är uppnådd. Det finns intresse och utrymme för att komplettera Miljöbyggnad med ytterligare områden för att förbättra bedömda byggnaders miljöprestanda. Dock måste en utvidgning av systemet ske med eftertanke för att systemet inte ska bli för omfattande. Det skulle hämma användandet av det. Det mest eftertraktade området handlar om resurshantering. Här föreslås en uppdelning i två aspekter med två indikatorer vardera. Den ena rör avfallshantering i drift respektive produktionsskedet, den andra gäller vattenresurser som delas upp i dagvattenhantering och vattenanvändning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)