Utan förståelse blir det inte mycket till hjälp... : En studie om hur profesionella inom Kriminalvården beskriver sin förståelse av intellektuellt funktionsnedsatta klienter och arbetet med denna målgrupp.

Sammanfattning:

Inom såväl den svenska politiken som i internationell forskningen har det framkommit en oro avseende intellektuellt funktionsnedsatta individers situation inom Kriminalvården. Exempelvis har det inom politiken påpekats att det råder en brist på studier gällande funktionsnedsatta klienter inom den svenska Kriminalvården. Vidare har det konstaterats att ett flertal förbättringar kan behövas för att myndigheten ska kunna möta dessa individer på ett bättre sätt. Den oro som beskrivs kan uppfattas vara befogad, då även ett flertal internationella studier har visat på hur flera länders straffrättsliga system inte är anpassade efter intellektuellt funktionsnedsatta klienter. Exempelvis uppges att programverksamheten inte är anpassad efter klientgruppen samt att de professionella saknar kunskap om funktionsnedsättningen och därför inte kan bemöta dessa individer på ett adekvat sätt.

Syftet med denna studie är att analysera (1) hur professionella inom Kriminalvården beskriver och reflekterar kring sin förståelse av intellektuellt funktionsnedsatta klienter, (2) hur de professionella anser att deras förståelse av klienterna påverkar det återfallsförebyggande arbetet, (3) hur det återfallsförebyggande arbetet gentemot klientgruppen kan förbättras. För att studiens syfte skulle kunna uppnås använde vi oss av kvalitativ metod. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med sju professionella inom Kriminalvården. Genom att sedan göra en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet fann vi fem teman: ”Intellektuellt funktionsnedsatta klienter är inte som andra” ”Både en ovanlig och vanlig klientgrupp”, ”Struktur, möten och insatser”, ”Inte speciellt jättebra” och ”Utan förståelse blir det inte mycket till hjälp”. Empirin analyserades med utgångspunkt i socialkonstruktivismen och begreppen roller, det sociala kunskapsförrådet och typifieringsscheman. I analysen använde vi oss även av de observationsteoretiska begreppen distinktioner och blinda fläcken.

Resultatet i studien visar att de professionella beskrev intellektuellt funktionsnedsatta klienter som individer med en begränsad förmåga till förståelse. Angående klientgruppens förekomst inom Kriminalvården gav de professionella en varierad bild. Klienterna beskrevs som så väl vanliga som ovanliga. Vidare upplevde flera av de professionella att de hade en bristande kunskap om funktionsnedsättningen samt att de saknade ett kunskapsstöd från Kriminalvårdens sida. Informanternas erfarenheter av klientgruppen var att verksamhetens struktur inte alltid sammanfaller väl med dessa klienters behov och att en förståelse för klienten är vitalt för det återfallsförebyggande arbetet. Ett förbättringsområde vi kan se utifrån resultatet är att professionella får ta del av utbildning om intellektuell funktionsnedsättning.