Människan och Kvinnan - en strukturalistisk studie av Genesis 2:4b-24 med fokus på relationen mellan kvinnan och mannen

Sammanfattning: Den här uppsatsen är, som titeln anger, en strukturalistisk studie av Genesis 2:4b-24. Syftet är att belysa perikopens skillnader i beskrivningen av frambringandet av mannen respektive kvinnan. Vidare syftar studien till att ge en översättning av perikopen som kan visa dess relevans i förhållande till jämställdhetsarbete, vilket ett samfund som Svenska kyrkan bland annat har på sin agenda. Studiens perspektiv är feministiskt, vilket innebär en strävan efter utjämnande av obalans i genusförhållanden, inte ett upphöjande av kvinnans status över mannens. Strukturalismen som metod presenteras grundligt i relation till studiens storlek och betoningen i metoden ligger på relationen mellan språkets minsta enheter. Metoden ger som resultat att relationen mellan orden אדם och אדמה, nämligen människa och jord, är uppenbar. Detta innebär att den första varelsen som perikopen berättar om inte främst är man, utan människa, och hens främsta syfte är att relatera till jorden. Vidare ger metoden som resultat att relationen mellan orden אשׁ och אשׁה, nämligen man och kvinna, är uppenbar. Detta innebär att texten betonar mannens och kvinnans samhörighet och likhet, vilket en klassisk tolkning har försummat, då kvinnan har gjorts till ”det andra könet”, det vill säga ”det annorlunda”. Textens främsta syfte med kvinnan är, istället, att ge mänskligheten ömsesidighet i sin natur. Perikopen har parallellt med detta en patriarkal underton, vilket accepteras i studien såsom textens utgångsläge, inte som dess påbjudande av kvinnoförtryck. Studiens sammantagna slutsatser stärker perikopens relevans inför idéer om och strävan efter jämställdhet i 2000-talets Sverige.