Näridrottsplatsen - ett segregerat rum?

Sammanfattning: Denna uppsats grundar sig i ämnet segregation. Ämnet tilldelades studenterna i delkursen Självständigt arbete under kursen Kulturgeografi fortsättningskurs, vårterminen 2013 vid Göteborgs Universitet. Det självständiga arbetet var ett led i förberedelserna inför kandidatuppsats vilket lade grunden för denna studie. Denna kandidatuppsats är alltså en fortsättning på det arbete som påbörjades under vårterminen 2013. Sedan 2003 har det i Sverige satsats stora resurser på att anlägga arenor av typen näridrottsplats. Motiven rör framförallt folkhälsa, rekreation och rörelseglädje. Satsningarna kostar stora summor och finansieras till största del av offentliga medel. Stadsbilden påverkas då näridrottsplatsen upptar markytor i centrala områden. Med utgångspunkt ur en demokratisk och jämställd synvinkel anläggs och investeras det i näridrottsplatser i många av landets städer, så också i Göteborg - som varit denna uppsats geografiska fokus. Vid planeringen av näridrottsplatsen ska det alltså inte göras någon åtskillnad mellan kön, socioekonomisk tillhörighet, livsstil eller dylikt. Med inriktning mot genus har denna uppsats syftat till att undersöka om näridrottsplatser används i samma utsträckning och på samma sätt av flickor/kvinnor och pojkar/män. För att ta reda på hur det förhåller sig har följande frågeställningar använts: 1. Hur ser fördelningen mellan pojkar/män och flickor/kvinnor ut vid näridrottsplatser sett till andel besökare? 2. Vem, sett ur ett genusperspektiv, använder vad på näridrottsplatsen? 3. Hur, sett ur ett genusperspektiv, används attributen vid näridrottsplatsen? Uppsatsen ämnade även fördjupa kunskapen om förhållandet mellan näridrottsplatsens attribut och dess besökare, samt belysa faktorer som resursfördelning och platsidentitet. För att få svar på frågeställningarna valdes en kvantitativ ansats med strukturerade observationer som metod. Observationerna genomfördes med ett uttalat genusperspektiv där nyttjandet av attribut och aktiviteter registrerades utifrån användarens kön. Två näridrottsplatser i Göteborgs Stad med flest antal invånare i åldern 0-18 år inom sitt primärområde valdes ut. Urvalet baserades på att näridrottsplatser i Göteborgs Stad, enligt egen utsago, främst riktar sig till äldre barn och ungdomar. Resultaten visar på att pojkar/män använder platsen i betydligt högre utsträckning än flickor/kvinnor. Hur respektive grupp använder näridrottsplatsen skiljer sig också åt, där ett utmärkande drag är hur mycket mer fotboll pojkar/män spelar i jämförelse med flickor/kvinnor. Generellt använder flickor/kvinnor i större utsträckning anläggningen för aktiviteter av social, icke organiserad karaktär medan pojkarnas/männens nyttjande snarare karaktäriseras av fysisk rörelse och organiserade aktiviteter. Dessa mönster avspeglas inom flera delar av näridrottsplatsen och pekar på en rumslig könssegregation. Förhoppningen är att uppsatsen ska vara en startpunkt för vidare studier inom ämnet och ge nya ingångar i planeringen och utformningen kring fysisk aktivitet i det offentliga stadsrummet.