En journalgranskning om risk för undernäring hos inneliggande patienter

Sammanfattning: Bakgrund: Undernäring definieras av att energi- och näringsintaget understiger behovet. Tillståndet resulterar i bl.a. viktnedgång. Ett mått för att mäta undernäring är kroppsmasseindex (BMI). Vid sjukdom ökar kroppens metabolism som gör att energi- och näringsbehovet ökar samtidigt som sjukdomen i sig försvårar matintaget. Riskbedömning är ett hjälpmedel för sjuksköterskor som bör utföras vid varje patient. Sjuksköterskan är enligt lag skyldig till att tidigt upptäcka undernäring eller risk för undernäring och sätta in relevanta åtgärder för att förhindra försämring.   Syfte: Syftet med studien var att belysa i vilken utsträckning sjuksköterskan dokumenterar riskbedömning för undernäring samt vilka åtgärder som utförs för att förebygga och/eller behandla undernäring under sjukhusvistelsen.   Metod: Studien har kvantitativ, prospektiv och deskriptiv design och har utförts genom journalgranskning.   Resultat: Resultatet visade att 31% av de inneliggande patienterna hade undernäring eller risk för undernäring. De tre vanligaste åtgärderna som sattes in mot undernäring var kostregistrering, beräknat energibehov samt daglig vikt. Riskbedömning utfördes på 47% av alla patienter, det innebär att ungefär hälften av alla patienter inte fått någon riskbedömning. Uppföljning av insatta åtgärder förekom inte i någon journal.   Slutsats: Endast 47% av alla inneliggande patienter hade fått en fullständig riskbedömning dokumenterad i journalen. De flesta insatta åtgärder är standardiserade evalueringar och motverkar i sig inte undernäring utan kräver kompletterande åtgärder.