Erfarna psykoterapeuter i samtal om sexualitet

Sammanfattning: Inledning: Frågeställningar runt sexualitet är ofta ett känsligt ämne och kan därmed vara svåra att hantera i psykoterapi. Många psykoterapeuter upplever sig försiktiga avseende ämnesområdet, båda i att samtala, använda sexuella termer, hantera känslor av attraktion både i det verkliga mötet samt i överföring och motöverföring.  Samtidigt har sexualiteten som företeelse försvunnit ur kliniska falldragningar. Syftet med studien var att belysa om och hur erfarna psykoterapeuter var beredda att möta patienters behov av att bearbeta sin sexualitet under psykoterapeutiska möten. Metod: Utifrån ett bekvämlighetsurval genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju legitimerade psykologer/psykoterapeuter, som analyserades utifrån riktlinjerna för klassisk grounded theory. Metoden valdes för att belysa ett subjektivt upplevt huvudproblem och hur psykoterapeuterna hanterade detta. Resultatet visade att psykoterapeuterna var beredda att bearbeta sexualitet med sina patienter om behovet fanns, utan att belasta patienten mer än vad han/hon tålde. För att göra detta möjligt menade psykoterapeuterna att det var viktigt att vara lyhörd och intuitiv i situationen. Man vilade också i och tog stöd av sin erfarenhet och den kompetens man hade utvecklat genom åren. Man bearbetade sexualiteten antingen explicit eller implicit i samtalen och en nödvändig förutsättning för detta var att förtroendet mellan terapeut och patient hade utvecklats över tid. Ramar och gränser i det terapeutiska mötet tryggade patienten och terapeuten och detta möjliggjorde bearbetning. Diskussion: Känslor av, bland annat skam både hos terapeut och patient vilka förknippas med nakenhet och sexualitet, kunde avvärja gränsöverskridanden i terapin men också vara ett hinder.  Det var viktigt att följa affekterna i mötet, både egna och patientens, för att veta om och hur bearbetning skulle ske. Utifrån resultatet rekommenderas att yngre kollegor får stöd och hjälp av mer erfarna psykoterapeuter, via handledning och kollegiala samtal, för att, vid behov, möjliggöra och underlätta bearbetning av patientens sexualitet i det psykoterapeutiska samtalet