Mätning av Emissioner från en Diesel Motor under Transient Driftförhållande

Sammanfattning: Transient driftförhållande blir allt mer intressant för forskare och tillverkare och de största svårigheterna är att minska emissionerna utan att påverka bränsleförbrukningen eller motorns respons vid gaspådrag negativt. Huvudmålet med det här examensarbetet var utvärdera olika metoder för att mäta NOx och antal partiklar med hög tidsupplösning för att möjliggöra studier av emissioner under transient driftförhållande. I arbetet har en Horiba MEXA 120NOx NOx-sensor studerats med avseende på linearitet, mätsäkerhet och responstid. Försök för att öka noggrannheten har också gjorts genom att kompensera för varierande skalfaktor för utsignalen och för responstiden. Ett spädsytem har arbetats fram för att ge hög tidsupplösning och god repeterbarhet. I detta ingick en Rotating Disc spädare och en två-stegs Dekati spädare. Spädsystemet var kopplat till en TSI Ultrafine Condensation Particle Counter 3025 A (CPC) och var nödvändigt för att hålla koncentrationen inom det mätbara området. För att få hög tidsupplösning på avläsningen från CPC:n har individuella pulser räknats. Dessa skickas för varje partikel som passerar fotodetektorn i CPC:n. På detta sätt uppnåddes en mätfrekvens på 10 Hz. Genom att jämföra dessa mätningar med de från en AVL 439 Opacimeter kunde även förändringar i partikulatets storleksfördelning och sammansättning studeras. Den mätuppställning som satts samman testades under hastig lastökning och visade god repeterbarhet. Tidsupplösning i uppställningen är dock inte tillräckligt hög för att klara cykel till cykel variationer. De begränsande faktorerna är främst NOx-sensorns responstid och blandning av avgaser från olika cykler innan CPC:n och Opacimetern nås.