Behov av kunskap och undervisning gälande egenvård till hjärtsviktspatienter i samband med utskrivning från sjukhus

Sammanfattning: Hjärtsvikt drabbar många äldre människor och det uppskattas att ungefär 200 000 personer i Sverige har hjärtsvikt. Hjärtsvikt orsakas alltid av en eller flera bakomliggande sjukdomar, där kranskärlssjukdom och högt blodtryck är de vanligaste orsakerna. Människor påverkas på olika sätt av hjärtsvikt och därför är det av yttersta vikt att förstå sjukdomen ur ett helhetsperspektiv. Egenvård är en betydelsefull del i behandlingen av hjärtsvikt och kräver ett aktivt deltagande. Informationen och undervisningen ska ges utifrån patientens och anhörigas behov och med hänsyn till den situationen den specifika patienten befinner sig i. Krav ställs därför på sjuksköterskor att ha kunskap om rekommenderade egenvårdsåtgärder vid hjärtsvikt, detta för att de ska kunna ge rätt sorts information och undervisning till hjärtsviktspatienterna. Syftet med arbetet var att belysa behovet av kunskap och undervisning gällande egenvård till hjärtsviktspatienter i samband med utskrivning från sjukhus. För att besvara syftet i denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes sedan för att besvara syftet. Resultatet visade att behovet av egenvårdskunskap är stort hos patienter som vårdas på sjukhus. Det framkommer en förbättrad egenvårdskunskap hos de patienter som fått en välplanerad utskrivning med en snabb uppföljning. Med kontinuerlig undervisning över tid, där flera professioner inom vården samverkade med patienten, ledde till ytterligare positiva resultat vad gäller egenvårdskunskap. Det framkommer även att patienter som erhållit egenvårdsundervisning hade mindre återinläggningar på sjukhus, samt när de blev inlagda var vårtiden kortare. Resultatet påvisar vidare att patienterna upplevde sig ha goda egenvårdskunskaper på sjukhuset, men att det uppstod en känsla av osäkerhet efter att patienterna återvänt hem. Trötthet och en tvekan att ta kontakt med sjukvården vid symtomförsämring var vanliga företeelser bland patientgruppen. För att nå ett gott resultat av patientundervisningen bör sjuksköterskan ha rätt sorts utbildning och kunskap. Genom att identifiera patientens hälsokunskap kan undervisningen riktas utifrån den nivå patienten befinner sig på. För att få en god effekt och följsamhet av egenvård bör personcentrad undervisning anpassas utifrån patientens hälsokunskap, utbildningsnivå och individuella förutsättningar. Med en snabb uppföljning och långsiktig planering vid utskrivning ökar patientens förutsättningar för en trygg återgång till hemmet.