Den nya skatteflyktsklausulen - Förändringar i moder/dotterbolagsdirektivet, och implementeringen i svensk rätt

Sammanfattning: Skatteflykt innebär att teknikaliteter eller svagheter i lagstiftning utnyttjas på så sätt att skattefördelar uppstår som inte varit avsedda av lagstiftaren. EU:s moder/dotterbolagsdirektivet medger skattelättnader vid gränsöverskridande utdelningar mellan bolag, och dessa lättnader har på senare år börjat utnyttjas i skatteflyktsförfaranden. För att komma tillrätta med missbruket, och som ett led i EU:s nya krafttag mot skatteflykten inom unionen, har ett ändringsdirektiv antagits som infört en skatteflyktsklausul i moder/dotterbolagsdirektivet. Klausulen stadgar att direktivets skattelättnader inte ska medges till skatteflyktsarrangemang, som definieras i bestämmelsen. Som alla direktiv och direktivändringar så ska ändringsdirektivets skatteflyktsbestämmelse implementeras i EU-medlemmarnas rätt genom nationella lagbestämmelser, vilket i detta fall ska ha skett innan 31 december 2015. I den här uppsatsen ska det undersökas hur gällande EU-rätt ser ut på skatteflyktsområdet, samt hur den nya skatteflyktsklausulen ska implementeras i svensk rätt. För detta måste förhållandet mellan svensk och europeisk skatteflyktsrätt analyseras. EU-domstolen har sedan tidigare utarbetat en praxis kring skatteflykt, där domstolen har angett hur pass mycket staters skattebestämmelser får inskränka på den fria rörligheten inom unionen för att bekämpa skatteundandragande förfaranden. Den nya skatteflyktsklausulen i moder/dotterbolagsdirektivet torde vidga det EU-rättsliga skatteflyktsbegreppet, och göra så att fler förfaranden betraktas som skatteflyktsarrangemang. Den svenska skatteflyktslagen tillämpas på så sätt att vissa rättshandlingar bortses ifrån om de är del av ett skatteflyktsförfarande, och beskattning sker som att handlingarna aldrig vidtagits. Kring lagens tillämpningsområde råder en hetsig debatt i doktrinen, där det från vissa håll anses att den tillämpas alldeles för brett och inkonsekvent. Skatteflyktslagen är mycket svårtillämpad, och det finns ingen ledning i praxis kring hur dess förhållande till EU-rätten ser ut. Pga. oenigheten kring dess tillämpning är det mycket svårt att fastställa gällande svensk rätt på området. Det som kan sägas med säkerhet är att EU har vidtagit omfattande åtgärder mot den europeiska skatteflykten vilket troligtvis kommer att visas i praxis framöver. Huruvida svensk praxis kommer att utvecklas i samma riktning är svårt att säga, pga. det oklara rättsläget.