Ökad prevalens av barn med Autismspektrumstörning: Psykologstudenters uppskattningar av bakomliggande orsaker

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Psykologiska institutionen

Författare: Airi Nõu; [2015]

Nyckelord: Autismspektrumstörning; autism; diagnosticering; prevalens;

Sammanfattning:

Den ökade prevalensen av barn med Autismspektrumstörning (AST) har fått internationell uppmärksamhet under de senaste tio åren, och ökningen gäller i högre grad barn med normal begåvning än barn med olika grader av mental retardation. Syftet med studien var att undersöka hur blivande psykologer uppfattar den ökade prevalensen, och vad de tror att den kan bero på. En enkätstudie genomfördes med 92 psykologstudenter på Stockholms och Uppsalas universitet. Resultatet visade att prevalensen inom olika åldersgrupper överskattades, men att den genomsnittliga ökningen under de senaste tio åren underskattades. En faktoranalys visade på tre bakomliggande faktorer som tillsammans förklarade 62% av variansen i enkätfrågorna om prevalensökningen: ökad allmän förståelse, förändrade metoder för diagnosticering samt förändrade definitioner av AST. Studenterna skattade en faktisk ökning av de tillstånd som omfattas av AST som den minst troliga förklaringen till den ökade prevalensen. Slutsatsen är att psykologstudenter, sett till enskilda förklaringar, anser att ökad kunskap och medvetenhet om AST har haft störst betydelse för förändringar i prevalensen. Det finns dock vissa misstankar om överdiagnosticering, med en utbredd uppfattning att diagnosen inte alltid är motiverad utifrån den kliniska nyttan. Framtida studier bör undersöka diagnosticeringens roll i ett större sammanhang för att klargöra om det finns skäl för sådana misstankar.

 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)