"Det viktigaste är att barnen ska bli sedda" : en kvalitativ studie om skolkuratorers ansvar angående barnmisshandel

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för socialvetenskap

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka grundskolekuratorers ansvarsområde gällande barnmisshandel utövad av förälder. För att uppfylla syftet har vi i vår studie utgått från en abduktiv ansats och genomfört sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer. Materialet har därefter analyserats genom professionsteori samt med stöd av våldsteori för att analysera hur vi kan förstå oss på barnmisshandel. Utifrån analysen har vi fått fram fem begreppspar, eller spänningsförhållanden, vilka utgör kärnan i resultatet. Resultatet bygger därför på följande begrepp; (1) Strukturellt eller individuellt fokus; (2) Barn- eller vuxenperspektiv; (3) Proaktivt eller reaktivt arbetssätt; (4) Generalist eller specialist; (5) Uppdelad eller sammanhållen förståelse av barnmisshandel. Utifrån resultatet kan vi konstatera att skolkuratorernas ansvarsområden varierar från skola till skola. Anledningen är dels att det saknas tydliga arbetsbeskrivningar vilket gör att de själva får forma sitt arbete. Denna valfrihet gör att vissa arbetar mer strukturellt på en mer övergripande förebyggande nivå, och andra individuellt, alltså mer med enskilda samtal. Vi såg även en skillnad i om de arbetar proaktivt eller reaktivt, det vill säga om de aktivt arbetar för att upptäcka våldet eller om de enbart hanterar det när en elev berättar. Respondenterna lägger oavsett förhållningssätt till arbetet tid på att se och lyssna på barnen, vilket vi tolkat som att de har ett barnperspektiv. Överlag visar resultatet att de flesta respondenter strävar efter att vara generalister där de inte specialiserat sig på barnmisshandel, och att de uppvisar en uppdelad förståelse för vad barnmisshandel är. Genom att enbart förstå vissa typer av våld som barnmisshandel gör de också skillnad på hur de arbetar och utbildar sig inom skolan. Slutligen visar resultatet att det finns en avsaknad av respondenter som arbetar både individuellt och proaktivt, vilket betyder att samtliga av de skolkuratorer vi intervjuat i praktiken lägger ett ansvar på att eleverna ska berätta om våldet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)