Lokalkraftsbehov i transformatorstationer

Sammanfattning: Denna rapport behandlar behovet av lokalkraft i Vattenfalls transformatorstationer. Tre vanligt förekommande transformatorstationer - stamstation, regionstation och fördelningsstation - har studerats. Alla transformatorstationer behöver lokalkraft för att fungera. Begreppet lokalkraft syftar till den matning som förser en transformatorstations utrustning med el. Apparater som försörjs av lokalkraften är bland annat motorer för brytare, transformatorkylning, kontrollutrustning, värme och belysning. Ok-lindning är ett exempel på en lokalkraftslösning, vilket är det alternativ som Vattenfall vanligtvis använder. Denna lindning är placerad i huvudtransformatorn och består av ett fåtal varv runt järnkärnan. Spänningen från ok-lindningen är aldrig exakt 400 V och därför krävs en matchningstransformator. Rapporten beskriver även kort några andra lokalkraftslösningar samt några tillfälliga effektuttag. Studien undersöker hur stort det teoretiska lokalkraftsbehovet är och vad det är för utrustning som har störst effektförbrukning i de tre stationstyperna. Effekterna delas upp i tre kategorier: ställverk, kontrollanläggning och lokal. Det beräknade lokalkraftsbehovet är i stamstationen 140 kVA, i regionstationen 54 kVA och i fördelningsstationen 25 kVA. Resultaten visar att det teoretiska lokalkraftsbehovet i samtliga studerade stationer är lägre än de standardstorlekar Vattenfall tillämpar som är på 400 kVA, 250 kVA och 100 kVA.