Risk- och sårbarhetsanalysprocessen i svenska kommuner från ett deltagarpespektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Människor drabbade av naturrelaterade katastrofer fortsätter att stiga i antal tillsammans med de kostnader som följer i katastrofernas spår. Skadorna fördelas ojämnt mellan länder och samhällsgrupper och utgör både ett humanitärt problem och en fråga om ojämlikhet. Att reducera risker är därmed en förutsättning för att uppnå hållbar utveckling. Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015-2030 talar om vikten av att riskhantering baseras på en förståelse av risker. Risk- och sårbarhetsanalys (RSA) är ett verktyg för att skapa förståelse av risker och åtgärder att vidta för att reducera dessa. Stöd till att utveckla processer för analys av risker och sårbarheter har identifierats som komparativa fördelar för svenskt bistånd inom de internationella kapacitetsutvecklingsinsatser som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bedriver. Trots förekomsten av erfarenheter, lagstöd och vägledningar saknas i större omfattning studier av hur arbetet genomförs och utnyttjas. Forskning om olycksinsatsplanering pekar ut själva processen som viktigare än de planer som produceras. Detta sammantaget visar på ett behov att identifiera viktiga erfarenheter från den svenska RSA-processen, erfarenheter som kan informera MSBs kapacitetsutvecklingsinsatser inom RSA. Syfte: Syftet med studien är att identifiera vad deltagare uppfattar som goda erfarenheter av det RSA-arbete som bedrivs av svenska kommuner med fokus på själva processen Metod: Studien som är av kvalitativ karaktär genomförs med en abduktiv ansats där deltagare intervjuas, inspelningar transkriberas och innehållet analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretiska utgångspunkter att jämföra studiens empiri används Risk Governance, Social Learning och en tillämpning av Design Science. Resultatet: Studiens resultat presenteras i form av tema, kategorier och underkategorier. På latent nivå härleds temat; lära tillsammans till nytta för ett säkrare samhälle, vilket fångar fundamentala tankegångar om att analysarbetet handlar om att lära sig mer, att det behöver göras tillsammans och att resultatet behöver komma till nytta, allt i en strävan mot ett säkrare samhälle. Det manifesta innehållet presenteras i kategorierna; funktionellt lagarbete, lärande och förändring samt främjande strategier och arrangemang. Kategorierna består i sin tur upp av tio underkategorier. Slutsatser: Bland viktiga slutsatser från arbetet med RSA är betydelsen av att forma team av deltagare med varierade roller, kompetens och perspektiv. Vidare att skapa forum och miljöer som främjar tillit och ömsesidigt utbyte. Här är samordnarens roll av avgörande betydelse. Ytterligare en slutsats är att ta vara på drivkrafter om nytta och användbarhet för ett flexibelt genomförande. Behovet av förankring, ägarskap och att bygga på vad som redan finns är andra betydelsefulla slutsatser. Vid stöd till nationell utveckling av RSA behöver lagstiftnings stimulerande men också hämmande effekter beaktas. Hur myndigheters stöd utformas behöver baseras på hur behoven ser ut hos de som ska genomföra RSA.