Immunmedierad trombocytopeni hos hund

Sammanfattning: Immunmedierad trombocytopeni (IMT) är en vanlig rubbning i primära hemostasen och uppstår som en konsekvens av för tidig destruktion av trombocyter (blodplättar). Denna destruktion beror på en ökad produktion av trombocytbundna antikroppar (platelet-bound antibodies, PBA) som binder in till antigen i trombocytväggen. Antikroppsproduktionen, som är en immunologisk process, kan dels uppstå spontant genom en autoimmun reaktion (primär IMT), eller triggas av infektioner eller neoplasier (sekundär IMT). Diagnosticering av IMT, och då syftas framför allt på primär IMT, sker främst utifrån uteslutande av andra bakomliggande orsaker, då en specifik diagnostisk metod inte finns tillgänglig. Tester för att påvisa PBA finns, men deras betydelse för både diagnostik och prognos har länge varit oklar. Denna uppsats syftar till att sammanfatta forskning som finns tillgänglig om betydelsen av påvisande av PBA vid IMT, men även forskning kring den immunologiska bakgrunden till sjukdomen. En stor del av kunskapen kring primär IMT hos hund är hämtad från humanstudier, då den kroniska formen hos människa (idiopatisk trombocytopen purpura, ITP) liknar sjukdomsförloppet vid IMT hos hund. Denna uppsats behandlar även antinukleära antikroppar (ANA), som främst kopplas till systemisk lupus erythematosus (SLE), men där kopplingar till primär IMT hos hund samt ITP hos människa även har studerats. Många studier har undersökt både betydelsen av PBA och betydelsen av ANA för sjukdomen. Resultaten är dock inte överensstämmande. Att det finns koppling mellan påvisande av PBA och primär IMT är tydligt, men däremot finns inte tillräckligt specifika tester tillgängliga för att dessa ska kunna användas vid diagnostik. Detsamma gäller tester för påvisning av ANA. När det gäller ANA är även kopplingen till själva sjukdomen mer oklar. Då trombocytopeni är ett symptom vid SLE har det undersökts om trombocytopeni i samband med detekterbara ANA innebär en ökad risk för utveckling av SLE i framtiden. Även i dessa studier går resultaten isär. I studier som undersökt huruvida påvisande av antikroppar, både PBA och ANA, är kopplat till ett sämre behandlingssvar är resultaten dock mer överensstämmande att så är fallet. Här är författarna eniga om att kopplingar till primär IMT/ITP mellan både PBA och ANA är starkt misstänkta, men att mer forskning är nödvändig och att framtagande av mer specifika testningsmetoder är att önska för att kunna utvärdera kopplingarna bättre.