Sjuksköterskors upplevelse av att vara involverade i barnmisshandelsfall : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Barnmisshandel är ett stort globalt problem, i Sverige är trenden för anmälningar av misshandelsbrott mot barn stigande. Svenska lagen rättfärdigar hälso- och sjukvårdspersonal med anmälningsplikt att anmäla misstanke om barnmisshandel till socialtjänsten. Det finns dock forskning att anmälningar inte sker på grund av exempelvis okunskap kring upptäckt av misshandel samt anmälningsprocessen. Det finns oklarhet över de känslomässiga upplevelserna av att vara involverade i barnmisshandelsfall. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor upplever att vara involverade i barnmisshandelsfall samt att beskriva en metodologisk aspekt i de inkluderande artiklarna. Metod: Beskrivande litteraturstudie utifrån tolv kvalitativa studier. Resultat: Det framkom att sjuksköterskorna upplevde att deras misstanke om barnmisshandel oftast baserades på en magkänsla vilket skapade osäkerhet och frustration. Känslan av osäkerhet är konstant genom hela processen från misstanke till utredning. De upplevdes svårt att upprätthålla ett professionellt förhållningssätt. Flera studier visar att många av deltagarna var rädda för sin egen säkerhet. Sjuksköterskorna kände att dessa fall lämnade djupa spår. Både oro och tillfredsställelse kunde uppstå i samband med anmälan. Under utredningsprocessen visar studier att uppgivenhet och frustration dominerade i samarbetet med Soc, exempelvis på grund av brist i statusuppdatering över fallen. De flesta sjuksköterskorna upplevde att kollegorna var ett stort stöd i processen, dock hade inte alla tillgång till det. Det var totalt 222 deltagare i de inkluderade artiklarna varav 161 sjuksköterskor, mellan 25 - 64 år gamla. Majoriteten var kvinnor och arbetslivserfarenhet som sjuksköterska låg mellan två och 38 år. Slutsats: De olika stegen i ett barnmisshandelsfall sätter framförallt negativa spår på sjuksköterskan. Osäkerhet spelar den största rollen och går som en röd tråd genom alla olika steg. Även om socialt stöd upplevdes som en bra resurs för att kunna hantera dessa situationer finns det många utmaningar kvar att hitta mer lösningsorienterade ansatser. Det behövs en mer salutogen synvinkel i forskning, sjuksköterskeutbildning och i verksamheter, för att förbättra förutsättningar för sjuksköterskor att kunna hantera dessa upplevelser.