Designskydd under förändring - en komparativ studie mellan mönsterrätt och upphovsrätt

Sammanfattning: I vårt samhälle har produkters utseende och design kommit att bli allt mer viktigt. I takt med denna utveckling har också värdet på design ökat och behovet av skydd för design blivit större. Idag kan industridesign skyddas genom en rad lagar och förordningar på immaterialrättens område. Det skydd som lagstiftaren primärt avsett för formgivning och design är dock det mönsterrättsliga skyddet. I denna uppsats redogörs för det svenska mönsterrättsskyddets utveckling fram till idag och vad som krävs för att en produkt skall kunna åtnjuta mönsterrättsligt skydd. Redogörelsen behandlar också de EG-rättsliga direktiv och förordningar som finns på mönsterrättens område. Möjligheten att skydda en formgivning genom olika immateriella lagstiftningar är idag ganska stor. Speciellt attraktivt torde ett upphovsrättsligt skydd vara då det svenska skyddet dels uppstår formlöst, d v s utan någon registreringsprocess, dels innebär ett något vidare skydd. Det upphovsrättsliga skyddet sträcker sig längre än det mönsterrättsliga skyddet över tid då en mönsterrätt kan skyddas i 25 år samtidigt som en upphovsrätt är skyddad t o m 70 år efter upphovsmannens död. Under de senaste decennierna har möjligheten till upphovsrättsligt design- och formgivningsskydd förändrats. Under 50- och 60-talet fanns det, i brist på designerad lagstiftning för formgivning, goda möjligheter till upphovsrättsligt skydd för s k brukskonst. Efter mönsterskyddslagens införande vid början av 70-talet ändrades detta förhållningssätt till allt mer strikta bedömningar avseende vad som skulle anses kunna uppnå upphovsrättsligt skydd. Förutsättningarna för skydd ändrades dock igen mot ett generösare förhållningssätt under mitten av 80-talet. Sedan dess har praxis visat på relativt lågt ställda krav för brukskonst gällande vad som skall kunna anses vara föremål för upphovsrätt. I viss mån kan kraven för skydd idag anses vara tillbaka på den nivå de var innan införandet av mönsterskyddslagen. Att en formgivning kan skyddas med både mönsterrätt och upphovsrätt är vid en första anblick givetvis positivt för en formgivare. Det överlappande skyddet kan dock innebära problem. Den svenska upphovsrättslagstiftningen skiljer sig från de övriga svenska immateriella lagstiftningarna. Medan immateriella rättigheter såsom patenträtten, varumärkesrätten och mönsterrätten är ämnade att nyttjas industriellt har upphovsrätten en något annorlunda karaktär. Upphovsrätten syftar nämligen inte endast till att skydda de ekonomiska investeringar som gjorts i en skapelse utan syftar också till att skydda upphovsmannens personliga koppling till sitt verk. I svensk upphovsrätt går denna koppling under benämningen den ideella rätten. Skyddet för den ideella rätten är i svensk rätt absolut och kan därmed i princip inte avtalas bort. Med lågt ställda krav för vad som kan anses upphovsrättsligt skyddat som brukskonst kan ett oreglerat rättsläge och brist på praxis innebära en stor osäkerhet vid handlandet med rättigheter till formgivning och design. Även arbetsrättsliga presumtioner visar på en tydlig skillnad mellan upphovsrättsligt skyddad design och mönsterrättsligt skyddad design. En näringsidkare som tror sig ha köpt en fullständig rättighet till en formgivning kanske i själva verket endast innehar en begränsad rätt om formgivningen i fråga kan anses vara upphovsrättsligt skyddad. Detta eftersom den ursprunglige upphovsmannen fortfarande kan hävda sin ideella rätt till verket. Med dessa skillnader i åtanke anser jag det vara olyckligt att kraven för upphovsrättsligt skydd för brukskonst idag ligger på den till synes låga nivå de gör.