Vittne eller brottsoffer? - En undersökning av barn som bevittnar våld i nära relationer

Sammanfattning: Barns plats i juridiken och i rättssalen är inte helt självklar. Vad gäller mäns våld mot kvinnor i nära relationer tenderar samtliga inblandade att förbise barnen. Denna uppsats avser därför att belysa hur gällande rätt reglerar barn som bevittnar våld i nära relationer och vad det får för konsekvenser för barnens skydd, i syfte att utröna om barnen bör vara brottsoffer även enligt brottsbalken. För att kunna besvara frågeställningen har en rättsdogmatisk metod i kombination med ett barnrättsperspektiv använts. Det har framkommit att det föreligger en diskrepans i brottsoffersystematiken: barnen ses som brottsoffer enligt SoL men inte enligt BrB. Således kan de inte vara målsägande. Vidare har utvecklingspsykologiska resonemang nyanserat bilden av barnens situation. Enligt den utvecklingspsykologiska forskningen som har bedrivits på området blir barnen mycket starkt påverkade av att befinna sig i en miljö där deras mor blir slagen. De straffbud som hade kunnat aktualiseras för den som låter barnen utstå ett sådant bevittnande är ofredande och misshandel. Om barnen hade fått målsägandestatus hade deras skydd enligt ett barnrättsperspektiv sannolikt stärkts. Sammantaget talar uppsatsens resultat i tillräckligt hög grad för att barnen bör vara brottsoffer även enligt brottsbalken.