Att köna det gröna: En studie av sociotopkarteringsmetoden som verktyg för genusanalys av offentliga miljöer

Sammanfattning: Rationell, objektiv och könsneutral, på detta sätt har den fysiska planeringen länge betraktats. Men faktum är att de fysiska miljöer vi lever i idag nästan som regel är planerade och byggda av män, vilket tenderar att spegla manliga uttryckssätt och erfarenheter och kan utifrån en kvinnas perspektiv innebära att det finns vissa brister i utformningen av rummet.
Det finns forskning och statistik som visar att män och kvinnor idag vistas i det offentliga rummet på olika premisser. Hur dessa könsspecifika behov ska synliggöras och praktiskt tillämpas i fysisk planering är inte helt självklart. Behoven kan dessutom variera mellan olika platser, så en strategi eller plan som fungerar i ett område behöver inte nödvändigtvis fungera i ett annat.
Syftet med denna studie har varit att utvädera de metoder som kan användas för att kartlägga offentliga miljöer utifrån ett genusperspektiv. Detta för att skapa ett planeringsunderlag som möjliggör ett jämställt stadsplanerande.
I en litteraturstudie undersöktes bakomliggande genusteori och könskillnader i förhållande till det offentliga rummet. Styrmedel för jämställdhet i fysisk planering och planeringsmetoder för jämställdhet finns också representerade i denna teoridel.
En fallstudie har genomförts i stadsdelen Böleäng i Umeå, där en sociotopkartering med ett jämställdhetsperspektiv har använts. Studien har innefattat en expertvärdering och en brukarvärdering. Expertvärderingen har innehållit platsobservationer, en space syntax-analys, samt en tillgänglighetsanalys. Brukarvärderingen har bestått av en webbenkät, fyra individuella intervjuer, en gruppintervju, samt en workshop med fritidsbarn.
Resultatet av studien visar att sociotopkarteringsmetoden är en användbar metod för att kartlägga kvinnor och mäns likheter och skillnader i användandet av offentliga miljöer. Metodens flexibilitet gör det möjligt använda de analysmetoder som behövs för att vinkla studien i önskvärd riktning.
Studien visar vidare att skillnader mellan kvinnor och mäns användande av utemiljöerna på Böleäng inte nämnvärt skiljer sig åt i stadsdelens centrala parker och grönområden.
En viss könsskillnad har uppmärksammats i mer perifera naturområden där kvinnor i större utsträckning har angett värden kopplat till frilutsliv och sociala aktiviteter. Den stora könsskillnaden har att göra med otrygghet där kvinnor i betydligt större utsträckning än män begränsar sitt användande på grund av mörker, ödslighet, låga människoflöden och rädsla för överfall.