Luften är fri - En undersökning av relationen mellan aktiebolagets vinstsyfte och övriga intressenthänsyn

Sammanfattning: Aktiebolaget är en mycket framgångsrik företagsform för storskaliga och riskfyllda projekt. En egenskap som anses betydelsefull för denna egenskap är aktiebolagets vinstsyfte. Idag finns aktiebolag som ekonomiskt och i fråga om politiskt inflytane kan mäta sig med stater. Detta innebär att de kan ha stor påveran exempelvis på människors tillgång till mänskliga rättigheter. I denna kontext uppmanas idag företag att ta ansvar utöver vad lagen kräver genom så kallat CSR-arbete (Corporate Social Responsibility) Den här uppsatsen undersöker vinstsyftets inverkan på företagens möjlighet att ta hänsyn till andra så kallade intressentgrupper som påverkas av verksamheten och den svenska lagstiftarens inställning till detta. Aktiebolagslagstiftningen är, sedan en rad företagsskandaler främst inom finanssektorn, påverkad av så kallad bolagstyrningsforskning som ägnar sig åt att undersöka hur ett bolag bäst styrs för att inte drabbas av kriser, till exempel på grund av en operativ ledning som berikar sig själv på företagets bekostnad eller har en annan riskbenägenhet än ägarkollektivet. Denna forsknings resultat tenderar att rekommendera stärkt aktieägarstyrning, det vill säga, att aktieägarna i större utsträckning ska kunna kontrollera ledningsorganens agerande och att dessa organ ska ha starkare incitament att agera i aktieägarnas bästa intresse. Det finns dock andra inriktningar inom bolagsstyrningsforskningen som hävdar att bolagen bör ta hänsyn till och främja andra intressentgrupper. Transaktionskostnadsteori och principal-agentteori styrker bilden av att starkt ägarstyrning är nödvändig för att investering i aktiebolag ska vara attraktiv. Detta innebär att bolaget måste drivas med ägarnas intresse som handlingsnorm. Detta intresse operationaliseras till ekonomisk vinst för aktieägaren. Inom bolagsstyrningsforskningen figurerar även teorier som går ut på att bolaget ska sträva efter att gynna andra grupper som påverkas av bolaget, såsom arbetstagare, samhällen eller miljön. Argumenten för dessa teorier kan vara normativa men även gå ut på tanken att ett företag måste ha goda relationer med övriga intressenter för att kunna vara lönsamt på lång sikt. Inom ramarna för denna typ av bolagsstyrning kan företagen ägna sig åt CSR. Aktiebolagets vinstsyfte rättfärdigas ofta genom argumentet att ett värdeskapande näringsliv bidrar till samhällsnyttan och att vinstsyftet är nödvändigt för att företaget ska vara ekonomiskt framgångsrikt. Genom externalitetsteorin kan det dock påvisas hur även en ekonomiskt framgångsrik verksamhet kan vålla en samhällsskada när inte resurserna som utnyttjas i verksamheten betalas till sitt rätta pris eller med andra ord, när någon som lider en skada av verksamheten inte blir kompenserad för sin skada. När sådan kompensation inte kan komma till stånd genom marknadsmekanismer på grund av transaktionskostnader kan lagstiftning vara den mest rationella lösningen. Den svenska lagstiftaren har i utformandet av aktiebolagslagen haft ett tydligt mål att stärka ägarstyrningen i aktiebolagen. Genom utformandet av så kallade företag med särskild vinstutelningsbegränsning framgår att lagstiftaren är medveten om att vinstsyftet kan medföra en risk för att bolaget försöker göra vinst på bekostnad av en intressentgrupp, till exempel patienter om företaget skulle vara ett vinstdrivande sjukhus. Uppsatsen finner att det är svårt för företagen att utföra CSR-arbete i en utsträckning som innebär att riskerna för till exempel människors tillgång till mänskliga rättigheter inte äventyras om dessa inte har ett marknadsvärde och att det därför krävs lagstiftning som hindrar detta. Uppsatsen finner även att den svenska lagstiftaren är medveten om detta förhållande.