MAN BLIR INTE FRISK AV ATT VARA SJUKSKRIVEN I ALLA FALL- En kvalitativ studie om livet som långtidssjukskriven för psykiatriska diagnoser

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar: Unga långtidssjukskrivna med psykiatrisk diagnos utmärker sig som en grupp som riskerar att bli utestängda från arbetsmarknaden och därmed även uteslutna ur samhällsgemenskapen. Syftet med detta uppsatsarbete är att fylla en lucka i forskningen genom att erbjuda ett inifrånperspektiv på hur fyra individer ur denna grupp själva upplever sin livssituation. Frågorna jag söker svar på är: ● Hur ser vardagen ut för unga långtidssjukskrivna, och hur skapas mening i vardagen? ● Hur formas identiteten utifrån situationen som ung långtidssjukskriven? ● Vilken syn har unga långtidssjukskrivna på framtiden och sin förmåga till förändring? ● Vilka strategier utvecklas för att hantera de svårigheter som situationen innebär? Metod och material: Arbetet är en kvalitativ studie där materialet samlats in genom totalt 6 timmars semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra informanter som lever i långtidssjukskrivning för sina psykiatriska diagnoser. Informanterna bestod av två kvinnor och två män i åldrarna 28-31 år och som levt mellan 8-14 år i sjukskrivning. Intervjuerna har transkriberats i sin helhet för att sedan kodas enligt tillvägagångssättet för innehållsanalys med hjälp av dataprogrammet NVivo. De teman som fick flest referenser knutna till sig har sedan fått utgöra kategorier som analyserats utifrån perspektivet symbolisk interaktionism. Huvudresultat: Under perioder då informanterna suttit sysslolösa i sjukskrivningen upplevdes tillvaron som meningslös och måendet försämrades. Regelbunden aktivitet där de erbjöds social interaktion bidrog istället till en självutveckling som gynnande måendet. Den psykiatriska diagnosen spelade stor roll för identiteten och beskrevs både som nödvändigt verktyg för att kommunicera sina behov samtidigt som den på många sätt också var begränsade. Också stigmat kring psykiskiatriska diagnoser och långtidssjukskrivningar påverkade livet. För att undvika stigmat nyttjades strategier som att dölja tillhörighet i gruppen, hålla sig till personer i liknande situation eller se sitt avvikande som en tillgång.