I nationens intresse? EU-rättens reglering av och kommissionens syn på statsstöd till flygsektorn och statliga flygbolag

Sammanfattning: Den europeiska flygmarknaden har under nästan hela 1900-talet dominerats av nationella flygbolag som har subventionerats för att kunna upprätthålla stora linjenät och en hög servicenivå. Flygbolagen var länge undantagna från Europeiska unionens konkurrens- och statsstödsregler men kraven på en avreglering ökade under 1980-talet. Efter en liberaliseringsprocess mellan 1987 och 1993 öppnades marknaden upp för lågprisbolag och EU-kommissionen gavs rätt att kontrollera statsstödet till de statliga flygbolagen. Konkurrensen från lågprisbolagen har blivit allt tuffare genom åren och många av Europas nationella flygbolag har det senaste decenniet drabbats av stora förluster. Vissa medlemsstater har varit mer benägna än andra att rädda sina tidigare så prestigefyllda flygbolag med statliga pengar. Den inre marknaden i EU förbjuder åtgärder som snedvrider konkurrensen i strid med det gemensamma intresset och statliga investeringar måste ske på marknadsmässiga villkor. Detta arbete syftar till att undersöka hur statsstödet regleras i unionen och hur kommissionens inställning till stödet har förändrats sedan avregleringen på 1990-talet. Kommissionsbeslut gällande statsstöd till ett knappt tiotal flygbolag granskas i detta arbete, och utifrån dessa dras slutsatser kring huruvida kommissionens inställning har förändrats över tid. Vid genomgången av de utvalda fallen blir det tydligt att kommissionen har sett generöst på stödet under avregleringens första decennium. Statsstöd har i många fall godkänts för att rädda sysselsättningen i de stora bolagen och i vissa fall med det något långsökta argumentet att konkurrensen skulle stärkas av att vissa blev kvar på marknaden. Under de senaste åren har kommissionens syn däremot ändrats och det har blivit svårare för medlemsstaterna att rädda sina flygbolag. Det tydligaste exemplet är konkursen av Ungerns nationella flygbolag Malév 2012. Investeringar måste idag ske på marknadsmässiga villkor, något som kommissionen har haft överseende med i de tidiga besluten från 1990-talet. Vidare granskas om utvecklingen på marknaden är önskvärd med tanke på att låga fasta kostnader, sämre anställningsvillkor och motstånd mot facklig organisering ofta har bidragit till lågprisbolagens konkurrensfördelar. Det konstateras att en utveckling som leder till pressade priser och sämre arbetsvillkor också kan leda till brister i säkerheten och att EU har ett stort ansvar för att konkurrensen mellan lågprisbolagen och de nationella bolagen är sund.