Alkohol i arbetslivet - En undersökning om anställningsskydd och rehabiliteringsskyldighet när alkoholbruk går ut över arbetet

Sammanfattning: Om en arbetstagares alkoholbruk går ut över arbetsprestationen så ligger det i arbetsgivarens intresse att åtgärda det, antingen genom att se till att arbetstagarens arbetsprestation blir bättre igen eller genom att avbryta anställningen. I svensk arbetsrättslagstiftning är det dock viktigt att särskilja på om en arbetstagare isåfall lider av en alkoholsjukdom eller inte. Om det inte föreligger en sjukdom så kan alkohol i samband med arbetslivet kopplas som misskötsel, och hanteras utifrån principerna kring misskötsel. Är arbetstagaren däremot alkoholsjuk så så gäller ett stärkt anställningsskydd, då sjukdom generellt inte får ses som en saklig grund för uppsägning. Då har arbetsgivaren också en skyldighet att rehabilitera arbetstagaren, utifrån reglerna som fastställs i AML och SFB. Genom att anpassa arbetsplatsen utifrån arbetstagarens behov eller omplacera arbetstagaren kan arbetsgivaren sikta på att uppfylla de krav som ställs på henom och i princip göra allt som hen kan, inom en rimlig gräns, för att se till att arbetstagaren fullt kan återgå till sitt arbete. Har inte arbetsgivaren vidtagit rätt åtgärder som ses också en uppsägning som inte sakligt grundad. Det är först när en arbetstagare har en stadigvarande nedsättning och inte längre kan utföra arbete av betydelse som en uppsägning kan vara aktuell.