Västerländsk konstmusik efter 1945? En intervjustudie om svenska och tyska musiklärares syn på en musikalisk stil och dess betydelse för den obligatoriska musikundervisningen

Sammanfattning: Tidigare forskning visar att västerländsk konstmusik efter 1945 är en stilistiskt pluralistisk musikform som tillhandahåller verktyg för att främja elevernas musikaliska förmågor. Studiens syfte är att undersöka tyska och svenska musiklärares föreställningar om västerländsk konstmusik efter 1945 i relation till deras egen musikundervisning. I samband med arbetet genomfördes kvalitativa intervjuer med tre musiklärare i Sverige och tre musiklärare i Tyskland som alla har genomgått en musiklärarutbildning med klassisk inriktning. Undersökningen visar att västerländsk konstmusik efter 1945 spelar en viss roll för alla musiklärare men att utsträckningen varierar starkt. De intervjuade musiklärarna beskriver framför allt teoretiskt-analytiska aktivitetsformer i samband med västerländsk konstmusik efter 1945. Detta är motsägelsefullt eftersom den musikpedagogiska litteraturen betonar att eget musicerande, improviserande och experimenterande med ljud från rösten och vardagsföremål är en betydelsefull förutsättning för ett framgångsrikt musikaliskt lärande.