Känguruvård av extremt för tidigt födda barn : En journalgranskningsstudie

Sammanfattning: Syfte. Undersöka användningen av kängurumetoden hos extremt för tidigt födda barn. Bakgrund. Kängurumetoden (KM) är en evidensbaserad metod som innebär att barnet bärs hud mot hud på förälderns bröst i upprätt ställning. Metoden har många fördelar för det för tidigt födda barnet och har visat sig vara effektiv för att skapa starka band föräldrar och barn emellan. Forskning visar att det är en säker vårdmetod även för extremt för tidigt födda barn.   Design. En retrospektiv explorativ journalgranskningsstudie med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Journaler granskades för de 49 extremt för tidigt födda barn vårdade vid Norrlands universitetssjukhus mellan oktober 2011 och oktober 2013. Metod. Statistiska beräkningar gjordes med icke parametrisk korrelation enligt Spearman och Wilcoxon signed ranks test. I den kvalitativa delen utfördes textanalys av journalanteckningar. Resultat. Medianålder vid kängurudebuten var fyra dagar. De flesta barn kängurudebuterade med mamman, och pappor utövade känguruvård i mindre utsträckning än mammor. Ju tidigare barnet var fött, desto längre dröjde kängurudebuten, men känguruvård har förekommit så tidigt som dag fyra hos de mest för tidigt födda barnen. Slutsats. Neonatalvården har mycket att vinna på om vårdpersonalen lyckas hjälpa föräldrar i allmänhet, och pappor i synnerhet, till att tidigt våga närma sig och känguruvårda sina extremt för tidigt födda barn. Med utbildning och träning för personal och stöd till föräldrarna, kan KM användas i större utsträckning för de extremt för tidigt födda barnen. Kliniska implikationer. Resultaten av denna studie bidrar till insikter och djupare kunskap om användningen av KM för extremt för tidigt födda barn. Resultatet kan användas för att identifiera utvecklingsmöjligheter men även för att utvärdera framtida förbättringsarbete. Kunskapen om och tron på vinsterna med KM kan rädda liv.