Varför inte försöka med alla medel möjliga?

Sammanfattning: Barn och ungdomar som upplever våld i familjen är ett område som först på senare år uppmärksammats inom forskning. En utvärdering utifrån barnens och ungdomarnas beskrivningar saknas när det gäller Trappan-modellen, den modell som används mest som intervention för dessa barn och ungdomar i Sverige. Ungdomar är den grupp som troligtvis upplevt våldet under en lång tid och har en ökad risk att ta med sig våldet till sina senare nära relationer eller hamna i våldsamma relationer. Det är därför viktigt att få ungdomarnas perspektiv på om modellen lett till en förändring, på så sätt kan interventioner utvecklas för att bättre tillfredställa ungdomarnas behov. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om ungdomarnas beskrivningar av förändring efter Trappansamtal. Studien är en kvalitativ undersökning av nio intervjuer med ungdomar i åldern 12-19 år som alla varit med om Trappansamtal. Nästan samtliga ungdomar beskriver någon slags förändring efter att de haft Trappansamtal. Deras beskrivningar tyder dock på att det till största delen varit generella faktorer som bidragit till förändringen och inte Trappan-modellen som en specifik åtgärd. Beskrivningar tyder på att Trappan-modellen inte alltid är en tillräcklig åtgärd för allas problematik och behov.