Det varumärkesrättsliga användningstvånget i Sverige och i EU - en undersökning och analys av användningstvånget i nationell rätt och i gemenskapsrätt med en internationell utblick mot amerikansk rätt

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Varumärkets växande betydelse för företagens framgång och värde, de effekter som varumärkesrätten har för en sund marknadskonkurrens och det stundande europeiska varumärkesrättsliga reformpaketet skapar flertalet potentiella infallsvinklar för en juridisk framställning. En av dessa är den grundläggande regeln om användningstvång, i synnerhet kravet på verkligt bruk däri, som ständigt varit föremål för diskussion. Användningstvånget är omdiskuterat i förarbeten och i flertalet avgöranden i EUD, men även i doktrin och i MPI-studien. Användningstvånget stadgas förutom i gemenskapsrätt och i nationell rätt även i internationella traktat och i andra rättsordningar. Det råder i huvudsak en gemensam uppfattning om att det endast är försvarbart att de registrerade varumärken som faktiskt används åtnjuter skydd. Framställningen syftar till att undersöka och analysera vilka konsekvenser olika tolkningar av kravet på verkligt bruk kan få för den rättsliga tillämpningen av bestämmelsen på såväl gemenskapsrättslig som på nationell nivå. En internationell utblick mot det amerikanska rättssystemet bidrar med en nyanserad bild av det europeiska användningstvånget samt ger inspiration till analysdelens diskussion om förändring av de brister som uppmärksammas i den gällande rätten i EU och i Sverige. Vad användningstvånget de facto innebär beror främst på tolkningen av begreppet verkligt bruk. Om det å ena sidan krävs ytterst lite kommersiell aktivitet för att kravet på verkligt bruk ska anses uppfyllt finns det stor risk att bestämmelsens syfte går förlorat. Om användningstvånget å andra sidan blir för strikt riskerar bestämmelsen att bli en inträdesbarriär på marknaden som snarare begränsar än främjar sund konkurrens. Att hitta en balans i utformningen och tillämpningen av användningstvånget är således en svår uppgift. Varken EUD:s avgöranden eller MPI-studiens förslag gällande användningstvång har föranlett någon större förändring i det europeiska varumärkesrättsliga reformpaket som träder i kraft under år 2016. Ett sätt att tolka avsaknaden av förändring av användningstvånget är att lagstiftaren anser att de avgöranden som skett i EUD, däribland Ansul- och Onel/Omel-avgörandena, redan förtydligat användningstvånget på ett lämpligt sätt och i tillräcklig utsträckning. I författarens mening är det, mot bakgrund av MPI-studiens resultat och den internationella utblicken mot USA, tveksamt om lagstiftaren ägnat användningstvånget tillräcklig uppmärksamhet i reformpaketet. Särskilt inte med hänsyn till den målsättning som anges i skälen till det nya VMD och till den reviderade VMF. Det är i nuläget för tidigt att konstatera om de förändringar som lagstiftaren valt att göra kan uppnå det resultat som anges i skälen. Framtiden får utvisa om förändringarna är tillräckliga för att skapa ett smidigt, effektivt och ändamålsenligt europeiskt varumärkessystem.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)