Aisha och hennes döttrar - En intersektionell postkolonial analys av föreställningar om kvinnorörelser i dagens Marocko i relation till begreppen representation och västifiering

Sammanfattning: I Marocko finns två större kvinnorörelser, dels den högreligiösa kvinnorörelsen och dels en kvinnorörelse som består av icke-statliga kvinnoorganisationer. Syftet med uppsatsen är att ur ett intersektionellt postkolonialt genusperspektiv undersöka upplevelse av representation och föreställningar om västifiering, bland kvinnor i stadens arbetarklass, i relation till de marockanska kvinnorörelserna och om eller hur detta får betydelse för synen på kvinnorörelserna. Samtalsintervjuer har genomförts i Marocko med kvinnor som bor i staden och tillhör arbetarklassen. Studien visar att kvinnorna i undersökningsgruppen känner sig representerade av kvinnoorganisationerna. Upplevelsen av representation bottnar i kvinnoorganisationernas kunskap och förståelse om vilka behov som finns och att de anses kunna ge ett reellt stöd, ha hög tillgänglighet, kontinuerlig verksamhet och ge stöd både på ett praktiskt och psykologiskt plan, i högre grad än den högreligiösa kvinnorörelsen. Utbildningsnivå/social status inom den egna klassen tillskrivs också betydelse i relation till representation och västifiering. Respondenterna för fram en avgörande skillnad mellan västifiering och västerländska influenser där det finns föreställningar om icke-styrande västerländska influenser men däremot inga föreställningar kring västifiering kopplade till kvinnorörelserna. Det verkar som om dessa föreställningar kan sammankopplas med den egna upplevelsen av representation. Det typiskt ”marockanska” beskrivs vara förmågan att kombinera det muslimska med det västerländska utan att förlora egna ideal och värden som tillsammans med ”den muslimska kontexten” tillskrivs stor vikt och får betydelse för upplevelse av representation, föreställningar om västifiering och synen på kvinnorörelserna. En tankefigur ställs upp i form av Islam som kultur och Islam som religion för att synliggöra respondenternas föreställningar och visa en hög grad av intraaktion som får betydelse i undersökningen. Tankefiguren synliggör bland annat betydelsen av hur alla oavsett grad av religiositet behöver förhålla sig till religiösa traditioner, normer och regler i kulturen och vad detta gör. Fokusen hos respondenterna ligger ofta på det gemensamma och förenande. Upplevelsen av representation och föreställningar om västifiering verkar få betydelse för synen på de olika kvinnorörelserna, men framförallt framträder ett icke-dikotomiskt synsätt som förefaller få avgörande betydelse för synen på kvinnorörelserna och den marockanska kontexten. Det icke-dikotomiska synsättet förtydligar också vikten av att omdefiniera det postkoloniala perspektivet som delvis behöver utökas för att till fullo vara applicerbart.