EU och kampen mot terrorismen : en ny politik eller "Policy of the latest outrage"? ; en analys av EU:s strukturella förutsättningar i kampen mot terrorismen

Sammanfattning: ”The European Union recognises that to be more effective in the fight against terrorism andon the world stage generally it must make it´s European Security and Defence Policy (ESDP)fully operational”. Detta uttalande från det Europeiska rådet i september 2001 skapade hosförfattaren ett intresse för att undersöka vilken roll den Europeiska unionen egentligen har ikampen mot terrorismen.Föreliggande uppsats strävar efter att analysera EU: s nuvarande samt framtida potentiellaförmåga att bekämpa internationell terrorism. Inriktningen på uppsatsen är att analysera EU:sstrukturella förutsättningar. Undersökningen är fokuserad på vidtagna åtgärder efter den 11september 2001 och som stöd för analysen utnyttjas tre frågeställningar:1. Vilka strukturella förutsättningar har EU inom ramen för FEU (Fördraget omEuropeiska unionen) att fatta och implementera beslut rörande terroristbekämpning?2. Är EU: s krishanteringsförmåga av idag, inom ramen för GUSP, möjlig att utnyttja ikampen mot terrorismen i enlighet med EU: s politiska målsättningar?3. Avser EU, och i så fall hur, utveckla sin krishanteringsförmåga för att i en näraframtid anpassa den mot terroristhoten?Metoden som begagnas i uppsatsen utgår från en modell framtagen av Gunnar Sjöstedt(publicerad 1977). Modellen utgår från ett antal strukturella förutsättningar som efter ensamlad bedömning utgör aktörens potentiella aktörskapacitet. Aktörens uppvisadebeteende, i modellen benämnt kompletterande indikatorer, är det kriteriet som angesför att värdera aktören utifrån hans strukturella förutsättningar och är den slutligafaktorn som avgör i vilken grad EU uppträder som en internationell aktör. Teorin somanvänds är den breddade säkerhetsagendan så som den beskrivs i ”Security, a NewFramework for Analysis” (Barry Buzan et. al, 1998).Det empiriska underlaget utgörs, förutom en analys av EU som aktör, av enbeskrivning av internationell terrorism som en dynamisk företeelse. Internationellterrorism och generella framgångsfaktorer inom terroristbekämpning värderasdärefter i förhållande till de åtgärder EU vidtagit efter den 11 september. Genomdenna uppbyggnad av empirin strävar analysen efter att både generellt belysa EU:sförmåga som internationell aktör men även explicit beskriva organisations potentiellaförmåga inom terroristbekämpning.Slutsatser av EU:s uppvisade aktörsbeteende kan sammanfattas enligt nedan.EU:s aktörsbeteende har efter den 11 september kännetecknats av ett aktivtutnyttjande av sin aktörskapacitet. Aktörsbeteendet kan kännetecknas som kvalitativgott och i enlighet med angivna politiska målsättningar avseende kärnfrågor.Aktörsbeteendet kan också beskrivas som kvantitativt mycket omfattande med en vissreservation för en överdriven beskrivning av vidtagna åtgärder. Analysen ger vidhanden att EU har en god förmåga som aktör i kampen mot terrorismen samtidigt somett antal strukturella brister kan konstateras. Bristerna utgörs främst av attpolitikområden är indelade i olika pelare, att resurser för repressiva åtgärder ärbristfälliga samt att åtgärder är starkt beroende av medlemsstaternas politiska vilja.Det sammanfattande omdömet avseende EU:s roll som aktör i kampen motterrorismen, trots de uppenbara strukturella bristerna, är att EU måste betraktas somen betydande internationell aktör.