Juridiskt beslutsfattande : - Ur ett psykologiskt perspektiv

Sammanfattning: Juridiskt beslutsfattande ska, inom rättsvetenskapen och rättsväsendet, ske objektivt och rättssäkert. Domare förväntas döma inom de ramar lagstiftaren ställt upp. Vidare råder uppfattning om att vissa s.k. utomrättsliga omständigheter, e.g. känslor av sympati, inte ska ingå i eller påverka den juridiska argumentationen, i synnerhet inte juridiskt beslutsfattande. Det går emellertid inte att bortse från det faktum att domare varje dag ställs inför obehagliga situationer och olika dilemman, såsom att bevittna emotionella brottsoffer och ta del av obehaglig bevisning. Detta kan förväntas medföra åtskilliga anledningar och tillfällen för domarna att bli utomrättsligt påverkade. Något som i sin tur uppenbarligen skulle kunna riskera deras objektivitet. Möjligheten att juridiska beslutsfattare påverkas av utomrättsliga omständigheter, tycks emellertid inte särskilt uppmärksammad inom den svenska rättsvetenskapen och det svenska rättsväsendet. Problem uppstår när juridiska beslut avviker från det rättsliga resonemang som den juridiska metoden föreskriver. Trots förväntan och krav på objektivitet förekommer fall, i vilka domare verkar påverkas av utomrättsliga omständigheter. Dessa fall ter sig inom rättsvetenskapen ofta överraskande, främmande och svårförklarliga, då besluten i fallen varken kan föreskrivas, rättfärdigas eller beskrivas utifrån den juridiska metoden. I syfte att söka förklara och förstå dessa till synes egendomliga beslut, måste således teorier finnas på annan väg. I framställningen aktualiseras såväl juridisk som psyko- logisk forskning, i syfte att söka förstå vad påverkan av utomrättsliga omständigheter i grund och botten beror på. Vidare studeras både kognitionspsykologiska och social- psykologiska teorier som generellt förklarar hur människan gör bedömningar och fattar beslut. Inom ramen för framställningen företas en studie i vilken dessa psykologiska teorier appliceras på rättsfall, innehållande beslut som uppenbart avviker från det rättsliga resonemang som, enligt den juridiska metoden, förväntas föras inom rättsvetenskapen. Studien avser utreda huruvida psykologisk teoribildning kan förklara de, enligt den juridiska metoden, överraskande och svårförklarliga juridiska beslut som stundom fattas. Det påvisas härvid att dessa psykologiska teorier många gånger förklarar juridiskt beslutsfattande bättre än vad den juridiska metoden gör. Framställningen visar att ett samband existerar mellan psykologiska teorier och juridiskt beslutsfattande. Slutsatserna som dras är entydiga. Juridiska beslutsfattare påverkas av omständigheter utanför den juridiska metoden. Detta trots den uppfattning som råder att domare, inom rättsväsendet, fattar objektiva beslut grundade i den juridiska metoden. Denna påverkan har ofta sin förklaring i de mentala tankeprocesser som omedvetet pågår i människans hjärna, varför psykologiska teorier, både kognitiva och sociala, om mänskligt beslutsfattande kan hjälpa oss att förstå rättsliga resonemang i praktiken. Med största sannolikhet kan vidare denna påverkan, av utomrättsliga omständigheter vid juridiskt beslutsfattande, inte undvikas. Likt vilken annan människa som helst, påverkas även juridiska beslutsfattare. Detta kan inte bortses från och är kanske inte heller önskvärt att söka undvika. Istället bör psykologisk kunskap integreras i rättsvetenskapen och rättsväsendet, i syfte att öka medvetenheten om vad som påverkar juridiska beslutsfattare samt att förbättra beslutsprocesser. Rättsvetenskapen och rättsväsendet, på området för juridiskt beslutsfattande, kan inte (längre) blunda för det behov av psykologisk kunskap som onekligen föreligger.