Förmånsbeskattning av delägare i FÅAB utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: I Sverige styrs en mycket stor andel av de registrerade aktiebolagen av ett fåtal aktieägare som dessutom kan vara anställda i företaget. På grund av att dessa aktieägare har den reella beslutanderätten och kontrollen över företaget så finns det en stor risk att detta ägarförhållande utnyttjas för att uppnå omotiverade skatteförmåner. Genom att vidta vissa transaktioner av ekonomisk karaktär med bolaget kan ägarna omotiverat gynnas på bolagets bekostnad. För att förhindra att så sker har det sedan länge funnits regler av stoppkaraktär. Dessa har dock avskaffats och numera sker beskattning av sådana värdeöverföringar, eller förtäckta förmåner, enligt allmänna beskattningsregler.  Dessa återfinns i 11 kap. 1 § IL i inkomstslaget tjänst och 42 kap. 1 § IL i inkomstslaget kapital. En delägare som genom en viss transaktion gynnats på bolagets bekostnad, till följd av att denne inte lämnat skäligt vederlag, kan bli beskattad i något av dessa två inkomstslag med stora skillnader i skattebelastning. Vid förtäckt lön sker det i inkomstslaget tjänst och vid förtäckt utdelning i inkomstslaget kapital. Vilken av dessa regler som äger tillämplighet sköts per automatik av lagtexten i det fall delägarens roll är tydligt definierad. En delägare som enbart innehar ett ägande kan aldrig bli beskattad i inkomstslaget tjänst såsom förtäckt lön. Det kan däremot en delägare som också har bolaget som arbetsgivare, då det finns en arbetsprestation till grund för beskattningen i tjänst. Syftet med denna studie har varit att genom tillämpning av den rättsdogmatiska metoden fastställa gällande rätt, det vill säga genom en undersökning av regelsystemet få en klar bild av hur en delägare blir beskattad för en förtäckt förmån och vad som avgör i vilket inkomstslag detta sker, särskilt i de fall där beskattning kan ske i båda inkomstslagen.  Gränsdragningen mellan beskattning i tjänst och kapital är således ett aktuellt problem även idag och frågan är inte bara viktig ur statens synvinkel, utan även utifrån de enskilda medborgarnas vilka blir beskattade för dessa värdeöverföringar. De skattskyldiga är garanterade vissa rättssäkerhetsgarantier i lag. Den skatterättsliga legalitetsprincipen ställer upp vissa krav på såväl skattelagstiftningens utformning som myndigheternas rättstillämpning. Lagen ska vara klar och tydlig, så beskattningskonsekvenserna av en viss ekonomisk transaktion kan förutses av enskilda. Med tanke på att beskattning numera, sedan slopandet av stoppreglerna, sker enligt allmänna regler, kan det ifrågasättas om lagen verkligen uppfyller de krav som rättssäkerheten ställer, särskilt i de fall där delägaren innehar dubbla roller och som därmed skapar en oförutsebarhet i beskattningen. För att förhindra fåmansföretagare från att effektivt skatteplanera har staten åtskilliga gånger reviderat lagstiftningen på detta område i syfte att säkerställa sina skatteintäkter. Statens perspektiv har således varit det dominerande. Syftet med denna studie har därför även varit att mot denna bakgrund undersöka och fastställa gällande rätt för att sedan, utifrån de skattskyldigas perspektiv, undersöka om gällande regelverk såsom det är utformat idag, är lämpligt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.