Tillväxteffekter för andra generationens granskog efter tidigare genomförd kalkning

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att studera tillväxten under perioden 1992 fram till våren 2016 för andra generationens granskog efter tidigare genomförd kalkning. Skogen och skogsproduktionen är och har länge varit en stor och viktig del i Sveriges utveckling och ekonomi. Att studera tillväxten av skog är därför av stort intresse för många aktörer inom svenska skogsindustrin. I slutet av 1960-talet började försurningen i skog och mark att uppmärksammas i Sverige och under 1970-talet började rapporter om skogsskador som en möjlig följd av försurning att belysas allt mer. Försurning av skogsmark innebär att pH-värdet sjunker, giftiga substanser som aluminium och kadmium frigörs i marken och näringsämnen lakas ur p.g.a. starka syror. Detta påverkar tillväxten och därmed också skogens produktivitet negativt. En metod som används för att motverka försurning i skogsmark är kalkning där kalket bidrar till att höja pH-värdet och tillföra marken mer näringsämnen. Andra studier inom ämnet har visat att kalkning har positiva effekter på tillväxten men det långa tidsspann som undersöks i den här studien, 29 år efter avslutade kalkbehandling, är sällsynt. Hur en kalkbehandling påverkar tillväxten är starkt kopplat till hur kalkningen påverkar nedbrytningen och därmed tillgängligheten av t.ex. kväve i marken. Nedbrytningsprocessen av organiskt material ökar vid mer basiska förhållanden i marken och indirekt kan då tillväxten gynnas. Genom att statistiskt analysera insamlad fältdata (diameter och höjd) är syftet att ta reda på om det föreligger signifikanta skillnader i tillväxt (diameter, höjd, grundyta, stamvolym) mellan kalkade ytor och obehandlade kontrollytor. Resultatet visar att tillväxten är signifikant större i de kalkade provytorna. Hur stora effekterna blir av kalkbehandlingar beror inte bara på mängden kalk som tillförs utan även markens C/N-kvot (förhållande mellan kol och kväve) och bördighet spelar in. En låg C/N-kvot indikerar högre bördighet, vilket kan antas vara fallet i provytorna. I södra Sverige, där studien genomfördes, är ofta kväve den begränsande faktorn för skogstillväxt. Ett tillskott av växttillgängligt kväve, t.ex. genom ökad nedbrytning, fungerar därför ofta som gödsel för naturen och tillväxten ökar. Problemet med försurad skogsmark är fortfarande aktuellt och det krävs fortfarande mycket forskning för att få svar på om minskningarna av försurande utsläpp är tillräckliga för att ekosystemen ska återhämta sig. Att kalka ett område har inte enbart positiva effekter och t.ex. kan kväveläckage uppstå om marken blir kvävemättad och på så sätt bidra till övergödning i sjöar och vattendrag. Med största sannolikhet skulle en större förståelse för kalkningens effekter uppnås om en mer djupgående undersökning om kalkningens effekter på näringstillgången i marken genomfördes. En intressant fortsättning på studien hade även varit att studera olika kalkmedels effekter på tillväxten. Idag används främst kalksten (även i denna studie) men även dolomitkalk och aska är alternativ som finns på marknaden.