Self-care as a nursing action in the care of patients with diabetes type II in Uganda

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap; Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: Egenvård och utbildning i egenvård som omvårdnadsåtgärd är en viktig del i behandlingen av kroniskt sjuka patienter då det bidrar till att patienten blir delaktig i sin egen vård och hälsa samt att det kan förhindra försämring och komplikationer. Diabetes Mellitus typ II (DMT2) är en kronisk sjukdom där egenvård är central och kan göra skillnad för patientens hälsa. Kopplat till ökningen av DMT2 över hela världen, speciellt i låg- och medelinkomstländer, är sjuksköterskors arbete med egenvård och utbildning i egenvård av stor vikt. Få tidigare studier har fokuserat på hur sjuksköterskor i Uganda arbetar med egenvård inom DMT2. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor arbetar med egenvård och utbildning av egenvård som omvårdnadsåtgärd för att upprätthålla och förbättra hälsan hos patienter med diabetes typ II i Uganda. Metod: Deskriptiv kvalitativ design. Semi-strukturerade intervjuer hölls individuellt med sex sjuksköterskor på en endokrinologisk avdelning samt på en diabetesmottagning på ett sjukhus i Uganda. Huvudresultat: Intervjusvaren resulterade efter analys i tre kategorier och en underkategori; Patientundervisning, Klargöra patientens ansvar, Ta hänsyn till svårigheter samt underkategorin Identifiera behovet av ökad kunskap. Kategorin Patientundervisning beskriver hur sjuksköterskor arbetade med patientundervisning för att bibehålla och förbättra patientens hälsa och vilka huvudområden som ingick i undervisningen för att ge patienten möjligheter att uppnå egenvård. Under kategorin Klargöra patientens ansvar visas hur sjuksköterskor arbetar med patienternas förmåga att ta ansvar för genomförandet av egenvård. Kategorin Ta hänsyn till svårigheter beskriver vilka svårigheter som upplevdes avseende egenvård och utbildning av egenvård, samt hur sjuksköterskorna hanterade dessa. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att arbetet med patientundervisning gav goda resultat och bättre hälsoförståelse hos patienterna, fortsatt patientutbildning för patienter med DMT2 i Uganda upplevs därför viktig. Sjuksköterskornas arbete med att klargöra patientens eget ansvar i arbetet med egenvård upplevs som viktigt för att behandlingen ska bli optimal och för att patientens hälsa på lång sikt ska kunna bibehållas och förbättras. De svårigheter som sjuksköterskorna upplevde och som de måste ta hänsyn till var komplexa och relaterade till så väl hälso- och sjukvårdssystemet liksom det omgivande samhället i Uganda.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)