Placering – och sen då? Om socialsekreterares arbete med familjer kring ungdomsplacering

Sammanfattning: Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur socialtjänsten arbetar med familjeperspektiv i samband med utredningar och placeringar av ungdomar på institution och i familjehem. Vi har avsett att studera hur socialsekreterare arbetar med placerade ungdomars familjer, hur socialsekreterarnas roll ser ut i arbetet med familjen samt vad som påverkar socialsekreterarnas handlingsutrymme inom sin organisation. Metodvalet har varit kvalitativt och bygger på intervjuer med sex socialsekreterare samt en familjehemssekreterare, som kommer från tre olika socialkontor i Göteborg med omnejd. Studien bygger på en systemteoretisk grund med utgångspunkt i förändrings- och nätverksperspektiv. Tidigare forskning som vi har använt oss av berör ämnen såsom institutionsplaceringar, familjehemsvård, socialkontors klientarbete, organisation och maktperspektiv. Ansatsen med vår studie har inte varit att dra några allmängiltiga slutsatser, vi har snarare velat ge en bild av hur det kan se ut. Vårt material har visat att socialsekreterarna jobbar med familjearbete i olika utsträckning på de tre kontoren, beroende på vad enheterna har för inriktning, någon enhet satsar på hemmaplanslösningar i större omfattning än övriga och i vilken utsträckning man institutionsplacerar eller familjehemsplacerar beror exempelvis på direktiv från organisationen och vad man har för budget. Socialsekreterarnas roll är inte främst behandlande utan de står för utredning och fungerar som ”spindeln i nätet” och ger uppdrag åt utförarenheter att sköta behandlingsarbetet. Deras roller förändras genom placeringsförfarandets olika faser och det är inte ovanligt att socialsekreterarna upplever en motstridighet i att både diskvalificera och samarbeta med familjerna. Vidare har vårt resultat visat att socialsekreterarna upplever sig styrda av lagstiftning, utredningstider och organisationsmål men ändå känner sig ganska fria att utforma sitt arbete. Konklusioner vi har gjort av studien har varit att ekonomi, arbetsbelastning och hög personalomsättning i stor utsträckning påverkar socialsekreterarnas faktiska arbete. Dessa faktorer har varit bidragande orsaker till att de inte jobbar med familjearbete i den utsträckning som behövs. Vi har i studien sett att socialsekreterarna med de förutsättningarna som idag ges har en begränsad möjlighet till att ha den relationen de önskar till sina klienter och att samarbetet med föräldrar till placerade ungdomar ibland fallerar.