Olydnadens Agens : Konst Politik Pedagogik – en icke-linjär studie

Sammanfattning: I denna undersökning kan du läsa om hur konstnärliga strategier har använts som didaktiska redskap i bildundervisning och hur dessa kan synliggöra en radikal potential inom bildpedagogik. Studien handlar om konst, om politik och om pedagogik. Med konst menar jag framförallt konstnärligt tänkande, ett undersökande, ett förhållningssätt. Det kan gestaltas i olika uttryck, former, frågor och upplevelser. Genom kursen Gatans Galleri på Södra Stockholms folkhögskola närmar jag mig skapande undervisning från ett praktiskt håll, där jag tar erfarenhet från golvet i ett klassrum/staden in i akademin. Kursen i vilken jag finner min empiri är en terminskurs som undersöker det offentliga rummet i, om och genom konst. Undervisning och teorier undersöks med hjälp av A/R/Tography från tre vinklar: Mig som lärare, ett deltagarperspektiv och också av mig som konstnärlig utövare. En del av empirin består av en konstdagbok med egna experiment som gestaltas i uppsatsen genom bilder och gröna texter. De är tänkta att läsas ihop med sidan de gestaltas mot. Som en störning (dissensus) mellan olika sorts texter. I dagboken ingår egna experiment, textfragment, sparade exempel från genomgångar, gestaltande av teorier och minnen från tidigare uppgifter jag gjort i klassrummet. I bearbetningen av materialet framträder strategierna förflyttning, förskjutning och omförhandling som används för att dekonstruera materialet. Foucaults teorier om disciplinering och makt ligger sedan som en grundpremiss för analysen som tillsammans med teoretikerna Hannah Arendt och Jaques Rancière diskuterar hur ovisshet, skapandet av dissensus, och ett subjektskapande via handling (agens) kan ses som politiska och har potential till motstånd. Dessa handlingar och metoder utmanar strukturer inom den nyliberala skoldiskursen som mätbarhet, linjärt tänkande, hierarkiska strukturer och individualism. Radikaliteten visar sig finnas i metoden och inte i uttrycket, ett kollaborativt och experimentellt förhållningssätt i kombination med ett handlande kan skapa agens, utmana normer i skolan, offentligheten och vad vi gör och inte gör inom bildundervisning. Jag hoppas att denna uppsats fungerar både som en störning och inspiration i tänkandet kring bildundervisning.