Sedering på IVA enligt RASS-skalan : En retrospektiv studie

Sammanfattning: Syfte: Att undersöka om frånvaro av sederingsmål påverkar sederingsnivå samt att kartlägga sederingsdjupet, bedömt enligt Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS-skalan) hos intuberade patienter på IVA, Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Bakgrund: Vikten av en adekvat sedering är något som medvetandegjorts de senaste åren och trenden inom intensivvård har gått från användandet av djup sedering med muskelblockad till en mer ytlig sederingsstrategi. Översedering leder till olika former av komplikationer i form av förlängd ventilatortid och vårdtid samt ökad mortalitet. Undersedering ökar riskerna för stress och smärta. En adekvat sederingsnivå innebär att patienten är lugn och komfortabel men lättväckt. För att erhålla den optimala sederingsnivån och därigenom undvika de negativa effekterna av både över- och undersedering, är sederingsskalor ett viktigt hjälpmedel. Design: En journalgranskning med kvantitativ ansats och med retrospektiv design utfördes. Metod: Under perioden 1 januari till 30 juni vårdades totalt 422 patienter på IVA, NUS. Efter granskning enligt inklusions- och exklusionskriterier återstod 46 patienter som ingick i studien. Journalerna granskades med avseende på ordinerade mål och bedömda nivåer enligt RASS. Populationsbeskrivning samt insamlade RASS mål och nivåer fördes in i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS 23,0). Resultat: Hos studiens 46 patienter registrerades totalt 216 dygn där patienterna varit sederade och intuberade. Av dessa saknades ordinerat sederingsmål 47% av dygnen. Frånvaro av ordinerat sederingsmål påverkade inte sederingsdjupet så att statistisk signifikant skillnad förelåg mellan patienter med och utan mål. Totalt registrerades 1048 uppmätta RASS nivåer med syfte att kartlägga sederingsdjup. Medelvärdet för varje enskild patient per dygn räknades ut och alla medelvärden sammanställdes. Sederingsdjupen låg på en lägre nivå än -3 de första fyra dygnen för att därefter gå mot en ytligare nivå. Konklusion: Genom att identifierar bakomliggande faktorer till smärta och oro kan sjuksköterskan bidra med att minska många negativa konsekvenser av inadekvat sedering. Det var ett positivt fynd att sederingsdjupen förändrades över tid till en mer, enligt litteraturen adekvat, sederingsnivå. Utifrån resultatet ses ett behov av fler studier för att kunna utröna vad som påverkar RASS-nivåerna och för att utvärdera hur adekvat sederade patienter är. Det skulle vara av intresse att undersöka detta på en större population och under en längre tidsperiod.