Action Naming Test (ANT) - Reanalys och normering av insamlade data i en population svenska vuxna

Sammanfattning: Många studier har påvisat en skillnad mellan förmågan att benämna verb respektive substantiv hos patienter med hjärnskada samt hos kontrollgrupper (Caramazza & Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). Samtidigt bedöms aktivitetsord utifrån vissa studier vara mer krävande att tolka, vilket kan vara en bidragande orsak till skillnader i benämningsförmåga (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest utformat av Obler och Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), vilket översattes till svenska och normerades av Lindahl och Oskarsson inom ramen för ett magisterarbete i logopedi (2011). I normeringen genererade vissa ord många felsvar och sågs som problematiska, och en reanalys av det insamlade materialet efterfrågades. Syftet med föreliggande studie är att genomföra en förnyad analys av insamlade data och ta fram en ny normering för ANT i en population svenska vuxna, efter exkludering av problematiska ord. I syfte att undersöka vilka ord som gav upphov till många felsvar och orsaker till detta, gjordes en ny genomgång av 120 tidigare insamlade testprotokoll, samt en felsvarsanalys baserad på Barth Ramsays och medarbetares utvecklade modell (1999). Efter genomgång av angivna svar, analys av felsvar och ordens användningsfrekvenser i svenska språket, exkluderades tolv ord.  Jämförelse av resultat mellan tre åldersgrupper (20-30år, 31-65år, 66-83år), två utbildningsnivåer (≤12 år, ≥13 år) och kön gjordes både före och efter borttagning av de tolvorden. I båda fallen återfanns signifikanta skillnader mellan den äldsta åldersgruppen och de två yngre grupperna. Likaså kvarstod en signifikant skillnad mellan de två utbildningsnivåerna. Ingen signifikant skillnad mellan könen fanns. Felsvarsanalysen tyder på att många av felsvaren berodde på feltolkning av bild, eller att de översatta orden hade mycket låg användningsfrekvens i det svenska språket. Även ord som efter översättning motsvarades av verbfraser i svenskan, istället för ett självständigt verb, gav upphov till svårigheter. Flera studier har dessutom visat på att verbbenämning förenklas vid filmklipp som stimuli (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun&Pillon, 2005), eftersom tid och rörelse då ej går förlorade. Att översätta test är komplicerat, varför utformning av ett nytt svenskt verbbenämningstest, där val av stimuli beaktas, är att föredra.