Läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga elever : En studie av pedagogers tillvägagångssätt för att upptäcka och bemöta läs- och skrivsvårigheter hos nyanlända elever på språkintroduktionen

Sammanfattning: Bakgrunden till studien grundas i att det har visat sig att utrikesfödda ungdomar tenderar att klara sig sämre än svenskfödda elever vad gäller läs- och skrivförmåga. Läs- och skrivsvårigheter hos andraspråkselever är svårutredda och därför är en undersökning inom området viktig. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagoger beskriver och resonerar kring sitt arbete med kartläggning av nyanlända elever och hur de går tillväga för att upptäcka och stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa intervjuer av specialpedagoger, speciallärare och lärare på språkintroduktioner i tre olika kommuner av varierande storlek. Studien visar att skolorna i ett tidigt skede använder sig av elevsamtal för att få en bild av skolbakgrunden. I övrigt visar sig inget systematiserat tillvägagångssätt, men ofta visar sig elevens kunskaper och svårigheter i det dagliga skolarbetet. Läraren baserar då, när det är möjligt också i samarbete med framförallt modersmålslärare, sin bedömning på sin tidigare erfarenhet och en uppfattning om vilken progression eleven bör göra under en bestämd tid. Ibland kan tester användas för att få en bild av elevens läs- och skrivförmåga. Det visar sig att åtgärderna sker på organisations- grupp- och individnivå. Oftast sker de på individnivå, och det kan då handla om läsövningar och kommunikationsövningar mellan lärare och elev, och kompensatoriska hjälpmedel som datorstöd. Arbetet på gruppnivå är till stor del förebyggande, och det kan då exempelvis handla om att i grupp arbeta med den fonologiska förmågan, eller med läsprojekt. Organisatoriskt handlar åtgärderna till stor del om resursfördelning; de största personalresurserna finns i de grupper där de behövs mest, och olika former av nivågruppering.