Tonåringars uppfattningar om att få perifer venkateter : En enkätstudie om smärta, rädsla och tillit

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: I arbetet med barn och tonåringar inom den slutna sjukvården sätts perifer venkateter (PVK) när det krävs tillgång till blodbanan för att ge mediciner eller vätskor. Proceduren är smärtsam, men ofta bedöms inte tonåringen vara i behov av smärtlindring. Syfte: Studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning tonåringar erbjuds Emla® vid insättning av PVK och tonåringarnas uppfattning om Emla® i samband med proceduren. Metod: Studien var en kvantitativ empirisk studie med deskriptiv design. Datainsamlingen gjordes med en enkät och urvalet bestod av 29 tonåringar mellan 13-18 år som hade fått en PVK insatt. Resultat: Resultatet visar att 59 % av tonåringarna inte fick Emla® i samband med insättning av PVK. Tjugofyra procent av tonåringarna uppfattade att de inte blev informerade om hur det går till att sätta en PVK. Det fanns ingen skillnad i skattad smärta mellan de tonåringar som fått smärtlindring med hjälp av Emla® och de som inte fått. De tonåringarna som skattade sig högt på den tiogradiga skalan om rädsla inför PVK-sättningen uppgav högre smärta (r2= 0,701; p<0,001). Medianen (vidd) på tonåringarnas skattning på en tiogradig skala av sjuksköterskan och föräldrarnas förmåga att bedöma om bedövning behövdes var 9 (0-10). Korrelationsanalys visade att tonåringarna som skattade föräldrarnas förmåga att bedöma om bedövning behövdes som god också skattade sjuksköterskans förmåga som god. Slutsats: Vid insättning av PVK ska tonåringarna informeras om att Emla® finns och själva få bestämma om de vill att det ska användas eller inte.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)