Genrepedagogikens betydelse för yngre elevers läslust ur ett lärarperspektiv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Karlstads universitet/Institutionen för språk, litteratur och interkultur

Sammanfattning: Läsförståelsen bland svenska elever sjunker och framförallt uppvisas en betydande skillnad mellan barn med svenska som modersmål, respektive som andraspråk. För att vända en liknande trend som fanns i Australien på 1980-talet utvecklades genrepedagogiken. Genrepedagogik innebär en parallell utveckling mellan språk- och ämneskunskaper och bygger på tre teorier: Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande, Hallidays systemisk- funktionell grammatik, samt Rotherys och Martins skolgenrer och cykeln för undervisning och lärande. Tanken med arbetssättet är att samtidigt som eleverna lär sig, även lär sig det ämnesspecifika språket metaspråket och på så sätt får alla elever samma förutsättningar att utveckla sin kunskap.     Syftet med denna studie är dessutom att se hur och om de fem tillfrågade lärarna i årskurserna förskoleklass till årskurs tre undervisar med hjälp av genrepedagogiken i ämnet svenska med fokus på skönlitterär läsning. Jag vill se vad de anser sig finnas för fördelar med att jobba med genrepedagogik i sin undervisning. Metoden som har använts i studien är kvalitativa intervjuer.    Resultatet från studien visar att samtliga intervjuade lärares arbete med läsning i skolan varierade radikalt, och att deras erfarenheter och kunskaper om genrepedagogik som arbetsmetod ser olika ut.  De visade sig positiva till arbetssättet och ser fördelar med att eleverna blir mer engagerade i och motiverade till läsning. Dessutom har samspel, stöttning och interaktion en stor plats i deras klassrum.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)