Barns anknytning i relation till inskolningsmodeller : En kvalitativ studie om sex förskollärares uppfattningar om anknytning i samband med traditionell- och föräldraaktiv inskolning på förskolan

Sammanfattning: Syftet med studien var att belysa förskollärares uppfattningar angående barns anknytning i relation till föräldraaktiv- och traditionell inskolningsmodell. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, anknytning och anknytningsperson begreppen ställs i relation till en inskolning på förskolan. Studien intar en fenomenografisk ansats och vill därmed visa förskollärares olika uppfattningar i relation till fenomenet, anknytning och vad de anser är viktigt för barns anknytning vid inskolning på förskolan. Sex förskollärare intervjuades totalt, tre arbetar med föräldraaktiv inskolningsmodell och tre arbetar med traditionell inskolningsmodell. Resultatet visar att studiens samtliga förskollärare upplever att barns anknytning är viktig att ta hänsyn till vid inskolning. Trots att förskollärarna arbetar med olika inskolningsmodeller uppfattar de att barnen känner sig trygga under sin inskolning. Resultatet visar att fem av sex av studiens förskollärare arbetar med en ansvarspedagog, tillika studiens anknytningsperson under en inskolning. Angående anknytningspersonens syfte urskilde vi ett gemensamt resultat inom vardera inskolningsmodell. Förskollärarna inom föräldraaktiv inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte främst var att utgå från barnen medan förskollärarna inom traditionell inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte var främst dokumentation och kontakt med vårdnadshavare. Svårigheter som framkom från förskollärarna som anknytningsperson var att personkemin inte alltid överensstämmer mellan förskollärare och barn samt en otillräcklighet i yrkesprofessionen. Denna otillräcklighet innebar att förskollärarna upplevde att de inte räckte till under en inskolning eftersom de skulle tillgodose inskolningsbarnets behov samtidigt som övriga barns behov också ska tillgodoses