Upplevda sväljningssvårigheter vid cancer i struphuvud och nedre svalg : En studie baserad på patientrapportering efter cancerbehandling med inriktning på livskvalitet och logopedens insatser

Sammanfattning: Cancer i huvud- och halsregionen och dess behandling har setts leda till svårigheter att svälja hos cirka 40 % av patienterna. Sväljningssvårigheterna har visats vara svårast vid larynx- och hypofarynxcancer. Sväljningssvårigheter påverkar livskvaliteten negativt enligt flera studier. Logopeden har en central roll i rehabilitering och behandling vid sväljningsvårigheter hos dessa patienter. Mätningar av sväljningssvårigheter med subjektiva eller objektiva mått stämmer inte alltid överens. Många studier är objektivt inriktade. Det är viktigt att även lyfta fram patientens egen upplevelse av sväljningen. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av upplevda sväljningssvårigheter hos patienter behandlade för larynx- och hypofarynxcancer samt att sätta dessa i relation till livskvalitet. Vidare ämnade studien sammanställa patienters rapportering av logopedinsatser. I studien användes de två självskattningsformulären MDADI och EAT-10 samt ett frågeformulär, utformat av projektansvariga, som material. Formulären skickades till 92 patienter som behandlats för larynx- och hypofarynxcancer vid Akademiska sjukhuset i Uppsala mellan åren 2000 och 2009. 41 patienter inkluderades i studien. EAT- 10 uteslöts ur analysen på grund av att få formulär samlades in. Resultatet visade att 44 % av de medverkande upplevde sväljningssvårigheter. Förekomst av upplevda sväljningssvårigheter var högre i gruppen med hypofarynxcancer än i gruppen med larynxcancer. En signifikant skillnad (p = 0,006) fanns i förekomst av sväljningssvårigheter mellan de högre och lägre tumörstadierna. Kombinationsbehandlingen kirurgi följt av strålning visade en högre förekomst av sväljningssvårigheter än övriga behandlingsformer. Medianvärdet av totalpoängen i MDADI (20= låg funktionalitet, 100 = hög funktionalitet) var 69,5/100 i hypofarynxcancergruppen och 96/100 i gruppen med larynxcancer och spridningen var stor (23-100). Lägre sväljningsrelaterad livskvalitet korrelerade med högre tumörstadium (rho = -0,65, p<0,001). 18 patienter hade haft kontakt med logoped och den vanligaste anledningen var rådgivning. Sex medverkande med sväljningssvårigheter som ej erbjudits logopedkontakt, hade önskat kontakt med logoped. De slutsatser som kan dras utifrån resultaten är att de upplevda sväljningssvårigheterna förekom i störst utsträckning och hade störst negativ påverkan på den sväljningsrelaterade livskvaliteten hos de som behandlats för högre tumörstadium samt hypofarynxcancer. Framtida forskning skulle förslagsvis kunna fokusera på sväljningsrelaterad livskvalitet i relation till logopedens insatser.