Renommésnyltning och "smell-alikes" - det känneteckens- och marknadsrättsliga skyddet mot renommésnyltande parfymimitationer

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka de för parfymtillverkare tillgängliga varumärkes- och marknadsrättsliga verktygen mot snålskjutsfenomenet ”smell-alikes”, dvs. efterbildningar av välkända märkesparfymer av lägre kvalitet som säljs för en bråkdel av originalpriset. I avsaknad av ett självklart, juridiskt varumärkesskydd för dofter lämnas producenterna att förlita sig på det varumärkesrättsliga skydd produktens övriga delmoment tillskrivs. L’Oréal-domen, i vilken EG-domstolen uttryckt sin ökade villighet att skydda varumärkesinnehavares nedlagda investeringar och upparbetade image, utgör ett särskilt starkt vapen i kampen mot renommésnyltande parfymimitationer. Härigenom ges rättsinnehavare av kända, välrenommerade varumärken ett generöst (näst intill gränslöst) varumärkesrättsligt goodwillskydd som effektivt kan förhindra konkurrerande näringsidkare som drar otillbörlig fördel av det med ett kännetecken förknippat anseende och dess uppmärksamhetsvärde. Detta utan att varken förväxlingsrisk föreligger eller att skada uppstår för den drabbade näringsidkaren. Utslagsgivande är istället tredje mans fördelar till följd av det associationsskapande, dvs. den mentala länk, som det yngre varumärket framkallar av det äldre i omsättningskretsens medvetande. Marknadsföringslagens skydd mot otillbörlig konkurrens, och främst reglerna mot renommésnyltning, vilseledande efterbildningar och jämförande reklam, utgör ett till varumärkesrätten starkt, kompletterande skydd. Skyddet mot renommésnyltning hindrar från att andra obehörigen anknyter till annan näringsidkares kännetecken utan att förväxlingsrisk eller vilseledande är för handen; ett flexibelt verktyg som visat sig tillämpligt på en bred uppsättning av företeelser oberoende av uppsåt eller vårdslöshet. Lovliga efterbildningar som, sedda i sin helhet, hos genomsnittskonsumenten framkallar samma minnesbild som en originalprodukt kan förbjudas i marknadsföring förutsatt att förväxlingsrisk föreligger. Detta förutsätter att rättsinnehavaren kan påvisa att det efterbildade är särpräglat och så känt att det förknippas med ett visst kommersiellt ursprung. Obestridlig snyltning på annan näringsidkares investeringar utgör en försvårande omständighet. Dock tyder praxis på att det krävs en mycket närgången efterbildning vad gäller graden av förväxlingsbarhet. EG-domstolens konkurrensvänliga inställning till jämförande reklam skänker tredje man en långtgående rätt att i sådana använda en annan näringsidkares varumärke. Ett utpekande som sker enbart i syfte att dra otillbörlig fördel av en annan näringsidkares goda renommé (t.ex. genom att tjäna som blickfång) anses otillåtet (L’Oréal-målet). Vidare uppställs ett absolut förbud för tredje man att i jämförande reklam framställa sin egen vara såsom en ersättning eller imitation av en annan näringsidkares märkesprodukt. Sammantaget kan fastslås att kombinationen av ett varumärkesrättsligt skydd (särskilt det utvidgade skyddet för ansedda märken) och reglerna mot otillbörlig marknadsföring ger parfymtillverkare vidsträckta, välutvecklade och generösa skyddsmöjligheter i kampen mot renommésnyltande smell-alikes. Detta mot bakgrund av den senaste tidens rättsutveckling mot ett allt starkare skydd för en näringsidkares goodwill. Omständigheten att ett och samma handlande processuellt kan bli föremål för bedömning enligt två skilda system förefaller emellertid opraktiskt. Detta då vissa typer av otillbörliga marknadsföringsåtgärder ofta samtidigt även utgör varumärkesintrång. En processuell kumulationsmöjlighet hade, förutom att kunna förebygga kostsamma dubbelprocesser, även inneburit fördelaktigare helhetsbedömningar utifrån en rättsinnehavares perspektiv.