Språkkrav vid rekrytering - En studie om arbetsgivarens rätt att ställa krav på svenskkunskaper

Sammanfattning: Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden ökar och arbetslösheten bland utrikes födda är idag högre än någonsin tidigare. En anledning till att det är så svårt för utrikes födda att få tillträde till arbetsmarknaden är att de inte anses leva upp till de krav på svenskkunskaper som ställs. Samtidigt kan alltför höga krav på språkkunskaper utgöra diskriminering enligt både EU- och nationell rätt. En fråga som aktualiseras i sammanhanget, vilken kommer utredas i uppsatsen är hur höga krav på svenskkunskaper en arbetsgivare kan ställa utan att kravet enligt svensk rätt är diskriminerande. Diskrimineringslagstiftningen ställs mot arbetsgivarens fria anställningsrätt och utifrån Arbetsdomstolens (AD) tolkning av lagen kan det fastställas att diskrimineringsskyddet ofta får ge vika för arbetsgivarens vidsträckta rättigheter vad gäller val av lämplig kandidat. En arbetsgivare har rätt att ställa krav på särskilda språkkunskaper då det motiveras av ett berättigat syfte, dvs. att det objektivt sett krävs goda språkkunskaper för att arbetet ska utföras på ett tillfredsställande sätt. Dessutom ska kravet vara lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet.