Arbetslöshet i Sverige sedan den globala finanskrisen

Sammanfattning: Arbetslösheten har en väsentlig roll för länders ekonomi och den rådande arbetslöshetsnivån har skapat en diskussion kring vilka faktorer som kan påverka arbetslöshetsnivån och vilka penningpolitiska styrmedel som kan användas för att leda arbetslösheten i ”rätt” riktning. Räntebeslut, inflation och hysteresiseffekter är några av de faktorer som tas upp för att förklara arbetslöshetsutvecklingen sedan den globala finanskrisen.   Syftet är att analysera hur arbetslöshetsutvecklingen i Sverige har förändrats sedan den globala finanskrisen samt att analysera hur penningpolitiken kan ha påverkat arbetslöshetsutvecklingen.   Med fokus på Sverige och åren 2007 - 2014 undersöks med hjälp av statistik och relevanta teorier den svenska arbetsmarknaden samt de beslut den svenska penningpolitiken tagit. För att jämföra den svenska penningpolitiken testas hur väl reporäntan har följt den styrränta som Taylorregeln föreslår. För att se hur väl produktion och arbetslöshet samvarierar genomförs ett test med hjälp av Okuns lag. Därefter analyseras utfallet och förslag till åtgärder ges som kan minska arbetslösheten.   Studien visar att arbetslösheten och sysselsättningen har ökat sedan den globala finanskrisen. De test som har genomförts resulterar i att Riksbankens penningpolitik har varit mer offensiv än vad Taylorregeln föreslagit. Den reporänta som Riksbanken använt sig av följer en tydligare trend med KPIF som inflationsmått istället för KPI vilket är anmärkningsvärt då inflationsmålet är uttryckt i KPI. Testet av sambandet mellan produktion och arbetslöshet visar även att relationen är svagare än vad Okuns lag beskriver.