Att vårda kvinnor vid förlossning när barnmorskan och kvinnan talar olika språk : Barnmorskors erfarenheter

Sammanfattning: I barnmorskans arbete ingår att ge stöd åt kvinnor under förlossning samt att ge en jämlik vård. I takt med den ökade invandringen till Sverige ställs högre krav på att barnmorskan kan vårda kvinnor med olika kulturell bakgrund och språk. Kvinnor som inte talar svenska har svårare att förmedla sina känslor och behov. Syftet med studien var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid förlossning när barnmorskan och kvinnan talar olika språk. I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Tre fokusgruppsintervjuer med fyra barnmorskor i varje genomfördes under våren 2017. Materialet analyserades genom en innehållsanalys. Analysen resulterade i tre huvudkategorier, Svårt att skapa en nära relation, Att känna sig otillräcklig i mötet och Strategier för att överkomma språksvårigheter. Resultatet visar att barnmorskorna upplevde att det var svårt att skapa en nära relation till kvinnan på grund av svårigheter att kommunicera. Barnmorskorna beskrev att de kände sig obekväma med att vara på förlossningsrummet när de inte kunde kommunicera med kvinnan. Barnmorskorna kände sig otillräckliga då de upplevde att kvinnor som inte talar svenska får sämre vård trots hjälpmedel som tolk och kulturdoula. Barnmorskorna använde sig av kroppsspråk som en strategi för att överbrygga svårigheter att kommunicera. Genom ökad kulturell kunskap hos barnmorskor samt möjlighet att ge kontinuerligt stöd vid förlossning kan barnmorskor enklare förstå behov och känslor hos de kvinnor som inte talar svenska.