Kapitalstrukturens inverkan på bankers lönsamhet: bevis från Europa : En kvantitativ studie över banker inom EU under perioden 2006-2012

Sammanfattning: Vilken finansieringsstrategi företag bör använda sig av för att uppnå så hög lönsamhet som möjligt, har varit ämne för intensiv forskning alltsedan Modigliani & Millers identifierade samband mellan skuldsättningsgrad och lönsamhet 1958. Då europeiska banker är ålagda med regleringar står de inför en problematisk situation där de behöver skapa högre avkastning för investerare, och samtidigt leva upp till de riskbegränsningar regelverken föreskriver. De ledande teorierna inom området står i konflikt med varandra där både finansiering genom skulder respektive eget kapital förespråkas för att uppnå optimal kapitalstruktur. Följaktligen uppstår frågan om banker bör finansiera sin verksamhet genom ökad skuldsättningsgrad eller höjd soliditet. Syftet med denna studie är att analysera kapitalstrukturens inverkan på bankers lönsamhet inom EU under perioden 2006-2012. För att undersöka relationen närmare avser studien vidare att analysera vilka underliggande faktorer som påverkar bankers val av kapitalstruktur. För att uppnå syftet har en kvantitativ metod tillämpats där två separata dataset har analyserats genom balanserad paneldata. Resultaten har senare diskuterats med hjälp av tidigare forskning inom problemområdet. Resultatet tyder på att lägre risktagande och finansiell stabilitet är två nyckelord inom den europeiska banksektorn, där stabila banker har kunnat finansiera sig till en lägre kostnad och således stärkt lönsamheten under den studerade perioden. Det kan även bekräftas att skuldfinansiering har haft en positiv hävstångseffekt på för de mest lönsamma bankerna samt att stora banker har visat sig mindre lönsamma. Gällande bankers val av kapitalstruktur har huvudsakligen storlek och tillväxt en negativ inverkan på soliditetsnivån medan räntabilitet på eget kapital har en positiv inverkan.