Trygghet? Det är att ta sig tid till att hålla dem nära.

Sammanfattning: I takt med att fler barn börjar förskolan i Sverige och att inte fler förskolor öppnas stiger antalet barn i barngrupperna på de förskolor som redan finns. Detta bidrar ofta till en miljö med för många barn per barngrupp sett till Skolverkets rekommendationer för hur många barn det bör vara per barngrupp och vuxen. Hur påverkar detta barnens trygghet i förskolan? Blir barnen sedda, hörda och får de den uppmärksamhet och närhet de behöver? Syftet med det här arbetet är att se hur tre personer ur personalstyrkan på en av Malmös förskolor ser på påverkan av barnens trygghet under de omständigheter som en stor barngrupp producerar, informanternas syn innan och efter att de tagit del av den senaste svenska forskningen om barngruppens storlek i förskolan, den som pekar på att bland annat personalens kompetens är ett mera relevant problem än vad barngruppens storlek är. Empirin är gjord utifrån en kvalitativ metod där vi intervjuat tre personer ur personalstyrkan, innan och efter de tagit del av den senaste svenska forskningen - alltså två gånger vardera. Studien behandlar trygghetsspektrat hos de yngsta barnen på småbarnsavdelningen i förskolan, och vi har valt anknytningsteorin som teori för denna studie eftersom den behandlar känslomässiga och nära relationer mellan de yngsta barnen och förskolans vuxna. Resultaten efter intervjuerna har visat att de tre informanterna är ense om att något positivt med stora barngrupper inte kan åstadkommas när det gäller barnens trygghet i förskolan, och att barnens trygghet i förskolan i mångt och mycket inte har med kvalité på verksamheten eller personalens utbildning att göra, utan hur en är som person och den tid en har möjlighet att lägga på varje enskilt barn.