Folkmotion i svenska kommuner – En främmande fågel i den representativa demokratin?

Sammanfattning: Syfte: Att fördjupa förståelsen för två skilda uppfattningar om huruvida deltagardemokrati kan förstärka den representativa demokratin. Detta görs genom en undersökning av hur svenska kommuner förhåller sig till att komplettera den representativa demokratin med deltagardemokratiska åtgärder. Uppsatsens övergripande frågeställning är hur den teoretiska diskussionen framträder när kommunerna tar ställning till förslaget om införandet av folkmotion på kommunal nivå. Teori: Normativ demokratiteori om idealtyperna valdemokrati och deltagardemokrati. Dessa utgör grunden för en analysram som består av argument för och emot deltagardemokratins främjande effekt på den representativa demokratin. Metod: Kvalitativ textanalys av svenska kommuners remissvar på 2014 års demokratiutredning Låt fler forma framtiden!. I fokus för analysen ligger kommunernas synpunkter på förslaget om obligatoriskt införande av folkmotion på kommunal nivå. Först undersöks hur kommunerna ställer sig till förslaget och sedan används den teoretiska analysramen för att identifiera argument. Resultat: Fördelningen är jämn mellan en positiv och negativ inställning till förslaget om folkmotion. Kommunerna använder en rik flora av argument både för och emot förslaget. Vissa av dessa stämmer överens med analysramens argumentation. Analysramen är dock inte tillräcklig för att fånga in alla argument som kommunerna använder och som syftar till deltagardemokratins effekt på den representativa demokratin.